Jag går runt och funderar på dena prydnadsgrej för drygt 300 kronor och tankarna vandrar vidare. Frågorna är dels hur väl syns en pjäs som är 20 centimeter hög och dels kan man inreda med vad som helst. varför skulle jag inreda med just detta föreål? ja just i detta fall är ju anledningen enkel och självklar, jag gillar objektet.
Men jag vet inte om jag nöjer mig med det, det känns inte tillräckligt. Jag kan i bland drabbas av lusten att i ha föremål som sticker ut, förhoppningen är att det ska bli ett samtalsämne då man får besök. Vid ett tillfälle då jag drabbades av den lusten placerade jag en cykel i vardagsrummet. Jag kan tänka mig att det snackades om det dock inte när jag var närvarande. besökarna tog säkert upp det faktum att jag hade en cykel som prydnad i vardagsrummet, men de gjorde det nog efter att de gått och där med kan man ju äga att min tanke gav inte det som jag hade hoppats på. vi kan kalla det felberäkning, vi kan kalla det för misslyckande.
Nu går jag omkring och funderar på om man kan inreda med vad om helst och vad skulle ma kunna inredande som skulle kunna få besökarna att börja snacka om objektet medan besöket pågår i stället för att prata om det efter att de gått hem. en sak vet jag med säkerhet, efter dagens möte kommer jag smita in i den lilla butiken och kolla på pjäsen, drygt två decimeter hög till ett pris av 300 kronor.
