Antikrundan

Antikrundan började sändas 1989 fast då var det inte riktiga Antikrundan. Först 1990 blev det vad det är i dag. Men ändå, de firar 25 år. Varför tar jag nu upp detta? Jo det beror ju på att denna blogg tenderar att göra resor tillbaka i tiden, från 89/90 och framåt. En stor del av  syftet med den här bloggen är ju att minnas hur det var att gå från att vara tonåring till att bli vuxen under nittiotalet. Man skulle kunna säga att där Antikrundan börjar där börjar även mitt liv. Åren går så snabbt. De få saker som jag har kvar från 1989/1990 håller man hårt i, dels av sentimentala orsaker och dels för att de är på god väg att bli antika. Bör man tillägga att jag följt " Antikrundan" så länge jag kan minnas. 

Magasin

Redan 1990 köpte jag det första "magasinet" det var tidningen " okej" och vad den handla om känner nig de flesta till. En rad prenumerationer har kommit och gått i mitt luv, alla har de haft olika teman. "Illustrerad vetenskap" tidningar om historia, tidningar om film eller datorer alla har de landat i min brevlåda. Det är något magiskt med det där. Känslan av att få en tidning en gång i månaden. Jag är nog lite konservativ på det planet men det är härligt den där dagen då tidningen kommit. Man kryper ner och läser sida upp och sida ner, inspireras, drömmer och fantiserar. Just nu prenumerera jag inte på något magasin. Fast jag sneglar lite på en tidning som heter " fotosidan magasin" vilket känns som en logisk fortsättning på mitt prenumererande av tidningar. Det började med " okej" och här sitter man nu 24 år senare med ett fotomagasin vilket kanske är hur självklart som helst eftersom min pappa fostrade mig med " Life."

Mina sista slantar

Jag överväger att ta mina sista slantar och springa iväg och skaffa ett " presentkort" till iTunes. Det känns skrämmande rätt. Galet men skrämmande rätt. Musiken får mig att drömma och den får mig att andas. Just ju skulle jag vilja skaffa mig några låtar från 50 och 60-talet. Jag tänker Jerry Le Lewis, jag tänker Elvis. Just det där med att ta mina sista slantar och spendera dem på musik är inte helt olikt mig. Snarare tvärsom, det är typiskt mig. Det är antagligen ett mönster hos mig. Det där är en liten vana jag la mig till med redan under de tidiga tonåren. Så fort jag fick chansen stack jag till stan och sprang in i den enda skivbutikerna som min hemstad hade som låg centralt. Där stod jag sen och letade bland skivorna. När jag väl bestämt mig fick jag vänta ytterligare en stund innan jag vågade fram till kassan och betala för skivan. Vi pratar vinyl nu. Orsaken till väntan var att det jobbade en skutsnygg tjej där. Men jag våga inte prata med henne så jag tvingades vänta tills hon försvann bakom ett draperi och ersattes med ägaren, en kille. Väntan kunde bli oändligt lång och vissa gånger tvingades jag ge upp och fick gå hem utan någon skiva. Så såg min tillvaro ut anno 1991. Nu behöver jag vara sticka till närbutiken och köpa ett presentkort, livet har med andra ord blivit lite mindre komplicerat. Japp i morgon ska jag bränna mina sista slantar på musik, fast nu får det bli digitala musikfiler istället för vinyl. Vem trodde att man skulle bli då gammal att man skulle se cd-skivan bli omodern. 

en gammal vän

Jag har knappt suttit vid datorn de senaste dagarna. Det där går liksom i vågor. Det faller sig naturligt. Det är då jag försöker bilda mig en uppfattning om vad tv-n  har att erbjuda. Jag kan vara barnsligt förtjust i att sitta framför tv-n. Man blir bara sittande där framför tv-n och matas. Man behöver inte göra något alls. Man behöver bara konsumerar. Man blir matad likt en fågelunge, öppna käften, tugga och svälj. Det kan vara väldigt befriande. Dock har jag svårt med reklam-tv även om det är oundvikligt. Jag glömmer att titta om det blir för mycket reklam. Jag börjar låta tankarna försvinna i väg eller så sticker jag i väg och fixar och tricksar med något. Det blir liksom som om jag får klamra mig fast vid fjärrkontrollen under reklampausen för att inte förlora mig själv i något annat. Men då jag väl lyckas bli sittande framför tv-n är det en befrielse. Jag minns min uppväxt då var tv-n min bästa vän, i dag får jag kämpa för att hålla kontakten med tv-n. Jag antar att vi växte ifrån varandra, tv-n och jag.

för sig själv

För en singel utan barn tror jag att det är viktigt att göra saker för sig själv. Betoningen ligger på " för sig själv"  det vill säga för ens egna skull. Det gäller naturligtvis alla. Men de som lever ensamma utan barn, dvd barnlösa eller de som har barn som blivit vuxna har alla möjligheter i världen. Det blir nog lätt så att man blir sittande där planlös stirrandes i väggen. Just därför är det så viktigt att göra något för sig skälv, inte nödvändigtvis ensam. Jag brukar försöka tänka på det, lägga det på minnet för det är så lätt att glömma.

fixar och trixar

Det finns en njutning i att fixa och tricksar. En dag som denna snurrar gyllene tider runt i högtalarna och man plockar lite med disk och tvätt. Samtidigt tar man en paus och spelar quizkampen eller försöker få till ett tweet. Det behövs just inte så mycket mer än dag som denna. Jag kan njuta enormt av det. Man hår igenom flödet på instagram. Det där med att bara dra runt med mjukisbyxorna en hel dag kan vara väldigt befriande. Man får gå in i sina tankar och försöka fånga in dem då de fladdrar förbi. Det är som jag går runt och väntar på input och inspiration av något slag. Något att spinna på liksom. Samtidigt försöker jag bringa ordning i det kaos som skapats efter julpyntandet. Med andra ord jag fixar och tricksar.

Vinternatt

En vinternatt då allt bäddas in i snö får man tid att gå runt i det tysta och det mörka som störs av snöns gnistrande yta. Och jag tror det blir stjärnklart. Jag tror att alla ska upp och jobba. De flesta sover nog redan. Jag tänder inga elektriska ljus, tv-n i rummet bredvid får räcka som ljuskälla. Smaken av kaffe är obeskrivlig, jag betalar gärna priset om det så skulle innebära att jag skulle vara sömnlös. Smaken av kaffet är värt det priset.

Jag rör mig längs med väggarna i huset, jag stryker intill fönstren. Det finns ingen där utanför rutorna som snöflingorna smälter sig fast vid. Det är stilla. Januari kan knappast vara stillsammare. Det känns som om tankarna plötsligt orkar nå mitt medvetande. Jag gillar tankarna. Tankarna är lika ljusa och skimrande som snön. Jag gillar känslan av att de får komma, passera förbi för att komma tillbaka igen. Tankarna beter sig som en hund som springer runt ens ben, en hund som är lycklig över att man är hemma.

Det är fullmåne vilken natt som helst. Och jag skulle kunna dö en lindrigare död för att få se lite av månens sken. Om de snöfyllda molnen kunde vika av, gå åt sidan för någon timme och släppa fram månens sken vore jag tacksam. Det är vinternatt.

Jag känner igen utan att förstå varifrån det har sin källa. Det är en djup bekantskap. Det kräver hela min uppmärksamhet. Det är som en katt som hållit sig gömd i bland tvätt som jag ännu inte lagt in i garderoben. en katt som plötsligt fått för sig att visa sig, en katt som kräver min fulla uppmärksamhet en vinternatt som denna. 

Och det är äntligen vinternatt. Behovet av nikotin avtog, reducerades i takt med kylan som svepte in från ingenstans. Ett löfte som jag slutat hoppas på. Kanske är det så att snön reflekterar allt, skickar tillbaka det var än det kom i från. Kanske är det så att snön reser sig upp och likt ett damm från diamanter sveper det in, tränger sig in i de sprickor som skapats med tiden utan att motas undan och åtgärdas. 

man försöker hitta tillbaka

Man försöker komma tillbaka efter långledighet och storhelger. Men det går segt. Det är som om man glömt var man var, man minns inte vad man tänkte och än mindre minns man vart man var på väg. Vad var tanken. Hur såg planen ut? Det är med andra ord lite lagom kaotiskt. Nu har man att välja på att gräva i sitt inre och leta fram den där inre kompassen och försöka ta reda på vad som är norr och vad som är söder. Om man misslyckas med den enkla uppgiften återstår bara en sak. Gå dit näsan pekar och hoppas på att allt klarnar med tiden. Vem vet man kanske snubblar över en plan då man inte ser sig för.

med smak för det nya

Nu när helgerna börjar närma sig sitt slut och ett mörkt Januari väntar, en månad i total fattigdom utan egentligen någon form av helger inom sikte får man koka soppa på en spik. man får klamra sig fast vid den där känslan av längtan efter det "nya". Ens ansträngningar  läggs ner på att tänka nytt, drömma nya drömmar, och man hoppas att just detta år ska föra mycket gott med sig. Man vill få den där energin som man saknar. Man hoppas att man själv ska ta tag i massa saker och att detta blir året då allt händer. Man vill att de förändringar man  velat genomföra kommer att ske. Man har en smak för det nya, det som man inte vet ett dugg om.

det blir antikrundan i kväll

Nu ska jag titta på Antikrundan. Jag älskar det programmet. Grejen är den att det finns en app till antikrunda som man kan ladda ner. Det gjorde jag snabbt som ögat. Det är lite som ett spel, man får gissa vad saker och ting är värda. Lycklig som ett barn satte jag igång. det gick åt helvete. Jag hade fel i samtliga fall och det talade stjärnorna om för mig via appen. I samtliga fall var jag för snål i min värdering av föremålen. I alla fall var jag förslå utom i ett fall, det fallet rörde Picasso. Hur kan en litografi vara värd så lite och hur kan det där gamla skåpet vara värt så mycket? Nå väl gissa vem som ska på det igen. Dock kommer jag vara lika snål den här veckan som jag var förra. Experterna var nog lite extra snälla för det var första programmet eller vad tror ni? Här ska inte övervärderas.

nyförälskelse

Jag har precis skaffat IPhone 5s. Vad ska man säga. Då jag skaffa IPhone 4s blev jag vansinnigt förälskad, kär på riktigt. Ganska snart efter inskaffandet av IPhone4s så förstod jag vad kärlek var. Den nya väcker inte samma himlastormmande känslor. Fast det beror troligtvis på att man vet vad IPhone är. Man har redan upplevt kärlek. Jag skulle vilja påstå att det här med IPhone5s är mer som man upptäcker lite nya sidor hos sin kärlek. Man blir förälskad på nytt, en nytändning liksom.

Vad gör man nu?

Det sista som jag minns är att man stöka runt inför julen. Eller kanske det sista var alla helgerna. Vad än det var hör fet till det förflutna. Här sitter man nu med tystnaden, och en vardag. En oplanerad kalender. Det känns lite som man kli vit av en rymdfärja vid en planet som valts på måfå. Så vad gör man nu? Alla spår av helger och ledighet har städats undan. Tv-tablån som man kunde innan och utan är som raderad ur ens medvetande. Allting är nytt, intressant och ovant. Vad gör man nu?

Final i kväll

Sverige är i final i JVM i hockey. Jag hoppas att alla kommer se finalen. Det är trist att folk hellre följer allsvenskan i fotboll än när landslaget spelar om hockeyguld, för det är så det känns. Nå väl Juniorkronorna tycker jag personligen spelar mint lika bra hockey som seniorerna. Det känns som de fuckar up mindre. Det finns nog de som fått för sig att man kommer få se hockey som liknar tv-pucken. Men juniorlandslagen har väl ungefär lika många NHL-proffs i dag som senor-kronorna hade 1986. JVM är hockey på toppnivå. Gissa om jag ser fram mot matchen.

fjärde

Julafton och nyårsafton är historia. Jag flyttas tillbaka till min barndoms jullov. Allt är historia och man sitter och väntar på att det nya året ska ta fart. Jag minns den tiden som ganska avskyvärd. Det fanns just inget att göra om det inte var fint väder. Visst kunde man leka med sina julklappar som barn men just så mycket mer blev det inte. Jag har aldrig varit speciellt bra på det där med att bara njuta av att inte göra något alls.

Som vuxen har jag haft en fantastisk förmåga att hamna framför datorn eller tv-n. Eftersom jag är singel utan barn så blir ju det där med traditionellt familjeliv inte en naturlig del av vardagen. Ändå försöker jag planera in saker att göra, biobesök, fika på stan och så vidare. Jul är underbart, nyårsafton kan man överleva men resten av tiden känns så meningslös. Som tur är finns ju JVM. Hockey är trots allt religion. 

Mitt emellan helgerna och verkligheten

Mitt emellan helgerna och verkligheten, så skulle man nog kunna beskriva de senaste dagarna. En stor del av ens kamp med vardagen är att försöka komma underfund med vad det är för dag. Dagvilse utan hopp om att få ordning på kompassen och komma på vart man lagt kartan, det är så det känns. Vad ska jag börja med? röja köket, handla eller plocka undan julgrejerna. Det där känns lite viktigt för jag har fått för mig att någonstans i denna röra ligger 2014 begravt, och jag skulle gärna vilja hitta just 2014. Det känns som om det är läge för det just nu. Men med tillräckligt stor mängd kaffe och lite tur kanske jag kommer 2014 på spåret under dagen.

Välkomna till 2014

Naturligtvis blir det melodifestivalen. Och naturligtvis blir det hockeyslutspel, SHL. Som om det inte vore nog med det så blir det dessutom vinter-os, fotbolls-vm och två stora val, Eu-valet och riksdagsvalet. Det finns med andra ord en hel del att se fram emot detta 2014. SÅ det är lika bra att ta tag i det med en gång, inte sant? välkomna till 2014 och bloggen singel utan barn.