I väntan på " the grand Budapest hotel"

Jag sitter och väntar på att " the Grand Budapest Hotel" ska börja. Melodifestivalen lämnade mig med förvåning. Resultatet blev knappast vad jag trodde. inte trodde jag att Hasse Andersson skulle ha en chans att gå vidare. Så blev ändå fallet. Överraskningarnas tid är inte förbi.

Ändå sitter jag här och funderar på SHL. Som jag fått för mig så måste Färjestad spela om sin plats i slutspelet, det slipper tex Örebro. Det förvånar mig inte att det blev så, Färjestad har de senaste säsongerna suttit allt för ofta och allt för länge i utvisningsbåset, det straffar sig alltid. Jag personligen tycker ju att Färjestad skulle ha gjort något åt attityden och åt ledarstaben för flera säsonger sen. Leksand går det inte heller så bra för. Däremot levererar Örebro. 

Dagen har spenderats framför tv-n, skid-VM vart ju ganska lyckat. Underdrift, det var superlyckat. Under sena eftermiddagen handlades det lite inför helgen. Några små nödvändigheter som lite smörgåspålägg tillexempel. Så kan en vanlig lördag se ut i mitt liv. Nu avslutas lördagen med " The Grand Budapest Hotel."

En stund med Madonna

”Living for love” bär de typiska dragen av Madonna. Amma drag som man kunde se för över trettio år sedan. Ja det är över trettio år sedan ”material gril” och ”like a Virgin” släpttes. Ändå vart Madonna en del av mitt liv 1989 då ”like a prayer” kom som en stormvind.  1992 kom ”erotica” som totalt förändrade min syn på musik. Jag kan tycka tt det där med ”femtio nyanser” är ganska töntigt i jämförelsemed ”erotica.”

Det är ganska häftigt att en del artister och skådsar finns där för alltid. Rollings stones, Elton John och Beatels är väl yppliga exempel på det. Inom svensk musik måste man väl nämna Björn och Benny och Per Gessle. Madonna är tveklöst en av de som funnits där hela tiden i min värld.

Det är magiskt att sitta där på sängen och lyssna på nya Madonna i mobilen. 1989 var det tracks och radion som gällde, jag var inte en av de där lyckliga ungarna som hade tillgång till MTV.  Nu har jag förstått det som att youtube har ersatt MTV för länge sen. Sanningen är nog den att Youtube äger MTV.  Men vad spelar det för roll? Känslan är fortfarande lika magisk som för drygt trettio år sedan. Bevisligen är och förblir Madonna alltid Madonna. Frågan är vilka som kommer köpa skivan, eller snarare tanka hem den. Är det kidsen födda efter 1995 eller är det min generation, vi som gick från tonåringar till att bli vuxna under 90-talet?

P.s  jag har redan kollat Madonnas video på Youtube, man måste ju hänga med. En underton av ”justify my love” och en tydlig flirt med ”take a bow” eller?

Poddens intåg i mitt liv har dröjt

Jag är ingen poddmänniska, det medger jag villigt. Ändå är det en av de saker jag vill ta tag i, helst nu. För mig är podden en djungel. Ändå envisas jag med att försöka. Jag växte upp med radio, då radion enbart hade tre kanaler. Jag tycker livet fick en ny mening då Mix Megapol startade. Jag är i grund och botten en radiomäniska, så poddar borde vara ett självklart inslag i min vardag. Ändå, ser verkligheten inte riktigt ut så. Jag har förvisso börjat prenumererar på massa poddar, men ännu inte lyssnat på ett enda avsnitt av poddarna. En del poddar har slutat leverera nya avsnitt dessutom. Fast vad gör det, jag kan ju lyssna ikapp. Frågan är när ska jag lyssna på dem och vilka poddar ska jag följa? Varför inte börja med ”spanarna” från 16 juni 2006. Det känns så rätt.

Krasch

Stökandes ute i förrådet lyckas jag med bedriften att hitta rätt banankartong, och två minuter senare efter att jag hitt kartongen tappar jag den i golvet och det mesta i kartongen går i kras. Jag står där och sopar upp skärvor a glas och porslin, och jag kan inte förneka att det fanns saker i den kartongen som jag verkligen gillade. Samtidigt så innehöll den föremål som kanske borde bytas ut under en snar framtid, mest för att förnya sig aningen.

Det samma gäller det lilla gröna som jag äger och har, penny, kattungen som nu inte fyllt året slaktar all grön växtlighet. Vem vet jag kanske borde ta tag i det med, då jag ändå håller på. Jag inser att det mesta behöver tas tag i. Nya gardiner, nya möbler, ny belysning, ny tv, det mesta behöver verkligen bytas ut. Ett projekt som jag egentligen skulle ha påbörjat redan 2010. Jag gjorde ett försök 2013, men det mesta stanna upp. Dags att sopa upp skärvorna från det som rymdes i en banankartong och kanske bege sig ut och leta nytt. Jag tror jag lägger in det i min kalender så det blir av, helst före valborg. Det är klart att det var tråkigt att det mesta i banankartongen gick sönder, men de få saker som jag verkligen gilla gick att köpa nya på nätet.  Det känns helt enkelt som det som gick förlorat har lagt grunden till en nystart.

Bokrean av i dag

Nu står bokrean för dörren. Det är ju alltid glädjande. För några veckor sen besökte jag en bokhandel för första gången på evigheter. Jag söligs av att det var söt att hitta kända titlar, jag frågade efter två, tre böcker som legation toppen av försäljningslistorna, nåde svenska och amerikanska författare. Bokhandeln hade dem inte inne. Dessutom upplevde jag att personalen inte var lika pålästa kring produkterna som de var för tio år sen.

Med visst vemod lämnade jag bokhandeln. Det som gjorde mig vemodig var att jag mindes då jag besökte en skivbutik 2003. Upplevelsen från besöket vid bokhandeln påminde om upplevelsen i skivbutiken 2003. 2004 hade skivbutiken lagts ner, och ingen ny öppnades. Jag har en känsla av att bokhandeln kommer gå samma öde till mötes. Det är inte personalens fel, inte heller ägaren som valt ett för smalt sortiment. Det är en del av utvecklingen, marknaden har gjort sitt val,marknaden har valt nätet. Jag klagar inte heller över det. Men visst känner jag ett visst vemod. Jag minns ju hur häftigt det var att besöka bokhandeln. Dock bör man säga att jag hade sällan råd att konsumera böcker då, i dag kan  jag då och då unna mig en bok utan att behöva svälta i två veckor så inget ont som inte har något gott med sig. Men jag frågar mig om det kommer finnas en bokhandel när bokrean kommer 2017, det är nog inte så säkert.

Oscar

Oscarsgalan är över. För mig är Oscarsutdelningen ett kvitto på om man sett ”rätt” filmer det senaste året, och samtidigt får man svar på vilka filmer man borde se så fort som möjligt. ”The birdman,” filmen ”the american snipers” och ”The grand Budapapest hotel” är de filmer som  jag borde se så fort som möjligt.  Filmerna ”The theory of everything” och ”The imitation game” såg jag på bio, med förtjusning. Två lysande filmer. Jag inser att jag kanske borde se ”Still Alice” och ”Whiplash” men de filmerna har jag inte hört talas om i ärlighetens namn. ”The grand Budapapest hotel” är det bara en tidsfråga innan jag kommer att se.

Jag älskar film, och jag går på bio så ofta jag kan. Jag som växte upp i ett hem där video saknades, men där alla kompisar däremot hade fri tillgång till video. För mig blev film lyxigt och något som jag ville ha. Så fort jag flytta hemifrån köpte jag filmpaket via parabol, och varje år jag har som stående nyårslöfte att se så många filmer som möjligt på bio. Ändå så lyckas jag missa att se minst hälften av de filmer som får Oscars och guldbagge då de går upp på bio. Märkligt. Nu var det ett tag sen jag var på bio, senast såg jag just ”The theory of everything” en lysande film.

Jag funderar på att gå och se ”cirkeln” dels för att jag är nyfiken på den, och dels för att det är en svensk film. Jag försöker prioritera just svenska filmer. ”Fifty shades of grey” hoppar jag däremot gärna över. Varför skulle jag se den? Jag växte upp med Madonnas musikvideos till albumet ”erotica” och Alice Coopers ”Trash” efter de upplevelserna så har jag en känsla av att ”Grey” enbart kommer framstå som något mesigt och slätstruket. Jag tror inte ens att jag ska se den då den kommer på tv.

Vad är 20 år i en människas liv ?

Det känns som om det börjar ljusna vid sju, Det återstår en vecka av februari. Härom dagen pratade man om att införa rökförbud vid bland annat busshållplatser. Som rökare känner jag att jag borde ”rasa” och klaga över att ”vi rökare jagas som djur” men jag känner ingen ilska. Jag som var med på den tiden som man fick röka på en vanlig restaurang mitt på dagen, jag som minns då ett paket cigaretter kostade betydligt mindre än tjugo kronor. Men jag känner ingen ilska. Jag kan leva med de nya förbuden.

I stället sitter jag och försöker komma fram till när ”Iwatch” kommer att nå den svenska marknaden. Jag känner igen drömmarna, jag vet att jag bara måste ha en Iwatch. Det finns ingen logisk anledning till det, men jag känner ett ”ha-begär” efter just en Iwatch. Det är troligtvis det närmaste ”James Bond” jag någonsin kommer att komma.

På nyhetsmorgon söndagen 21 februari pratade man om internet. Det var 20 år sen internet blev ett samtalsämne för folk. Då trodde ingen att vi skulle läsa tidningar på nätet. Man pratade om at för dagens tjugoåringar så är nätet en självklarhet på ett sätt som det inte är för människor i min ålder. Och det är nog sant. Jag får fortfarande påminna mig själv om att pröva nätet i stället för att göra på det gamla sättet. Det handlar mest om mina konsumtionsvanor. Och jag har ännu inte börjat följa någon ”podd” på allvar. Men jag förstår att jag borde ta tag i det. Jag förstår att jag kan använda nätet till allt. Allt som krävs är att jag blir lite bättre på det.

För 20 år sen verkade det knäppt att läsa tidningen på nätet, jag har nog läst kvällspressen på nätet sedan slutet av 90-talet. Söndagen 15 februari pratade man om nätdejting, jag vill minnas att man sa att en miljon svenskar har nätdejtat. Det kanske inte är så konstigt då man tänker efter med tanke på att nätet funnits i över tjugo år. Och jag nätdejtade första gången för femton år sen. Då kändes det helt ”crazy” i dag känns det som om det är något som allt fler gör men som ingen pratar om. Man kan ju undra varför det är så.

1995 var CD fortfarande självklart. DVD hade ännu inte slagit igenom på riktigt. I dag siter jag och lyssnar på musik som jag sparat i form av digitalform. Jag som växte upp med MTV har lärt mig att njuta av Youtube som hunnit fylla 10 år. Men jag har ännu inte förstått att jag kan använda Youtube för bloggandet. Youtube är musik för mig.

Så vad säger detta om mig? Jag tillhör generationen som var med då nätet kom.  Men jag tillhör inte den generation som levt hela sitt iv med nätet. Jag använder delar av nätet, men inte till fullo. Inte alls på samma sätt som de unga. Jag kan nog inte riktigt ta in att morgondagens Gessle antagligen sitter och knåpar ihop hits som spris över hela nätet i denna stund. Jag är en av de som kunde sitta på en restaurang och ta dagens och röka till kaffet efter maten inne å restaurangen, det var inte ens säkert att det fans rökavdelningar. Jag minns hur man fick röka inne på kontor, eller hur arbetsplatser hade rökrum.

Ändå blir jag inte ett dugg upprörd över att man ska ha rökförbud på uteserveringar. En generation mellan de två andra. Från att få rök överallt i princip till att nästan ha rökförbud överallt, från att ha läst gamla tidningar och haft vinyl till att få ner all världens media på en surfplatta och ha musiken i form av digitala filer .Från att ha flirtat på dansgolv till att ”trycka gilla” på någon dejtingsida som egentligen inte finns på nätet utan enbart finns i en app-version. Det är den resan en man i yngre medelåldern fick göra, allt på drygt tjugo års tid. Klart jag måste ha en Iwatch, jag förstår inte riktigt varför, men jag förstår at det är en del av den nya tiden.