små lyckliga stunder

Lakanet är fyllt av smulor. Jag vet var de kommer ifrån. Det är jag som käkat ost och kex. Jag stirrar på dem, borstar undan det värsta och kryper ner. Bakom ryggen har jag en kudde, en kudde som är av lite hårdare slag, i sängen ligger två katter och min Ipad och väntar. En kvarglömd kaffekopp står kvar på mitt sängbord, Iphonen ligger på laddning. Jag vet vad jag vill, jag vill twittra och se på tv. Jag väljer och jag vrakar bland tv-kanalernas utbud. Jag kan välja precis vad jag vill, jag kan äta kvällsnacks i sängen och jag kan ha sänglampan tänd hur länge som helst. Det finns stunder då livet är helt okej som singel utan barn.

Mina tankar, min syn, min upplevelse min tolkning

I samma stund som jag satte mig vid datorn i morse låg den här bilden och väntade på mig. Det var som om allt stannade. Jag blev sittandes oförmögen att sluta min blick från fotot. Den här bilden gillar jag. Låt mig uppta lite av er tid och snöa in på mina upplevelser, på de känslor och tankar som den här bilden väcker inom mig. En sommarmorgon som denna kan man unna sig att analysera ett foto som man gillar. 

Jag gillar den för under en klarblå himmel och i ett hav av gräs gräs står den lilla människan i skuggor. Personen på bilden syns knappt. Det är så jag ibland kan uppleva min generation. Vi som växte upp då det var som bäst i Sverige på många sätt. Vi växte upp då det var goda tider och vi växte upp då samhället öppnade sig, blev tolerantare mot tex personer som tillhör gruppen HBTQ. Vi fick en chans till utbildning och våra resultat i skolan var betydligt bättre än de resultat som skolan i dag levererar. Ändå.

Ändå kändes det som jag säkert varit inne på tidigare att vi aldrig fick bli vuxna. Vi kom in sent på arbetsmarknaden för då precis som nu var det tuffa tider. Många av oss gick ur gymnasiet och möttes av en arbetslöshet. Min personliga uppfattning är att det har varit svårt att ta sig in i olika föreningars styrelser för att de äldre suttit på alla stolarna. 

Många av oss fik mycket kärlek, vi fick relativt mycket rent materialistiskt. Ibland känns det som vi älskades villkorslöst men fick aldrig ta över. Vi fick aldrig ta plats i vuxenlivet. Min upplevelse är att det inte fans plats i de politiska partierna, det fanns inte plats på arbetsmarknaden.

Många pensionärer har det tufft i dag ekonomiskt. De får inte alltid det stöd det behöver i sin vardag utan lämnas i ensamhet med en kall matlåda som de ska värma i micron. Men frågan är om jag någonsin kommer få gå i pension. I dag hör man allt oftare om hur människor inte har råd med mat. Och det frustrerande är att känna att det är jag och min generation som borde tagit över. Vi är så pass gamla nu at vi borde kunna ta ansvar och ändå fortfarande så unga att vi skulle orka. Det känns som man ser alt hända framför ens ögon och man står kvar där, man är passiv, paralyserad.

Allt det där läser jag in i den här bilden.  Det var de först tankarna som for genom mitt huvud då jag fick bilden av S.E.C. Den fångar en del av det som jag vill fylla denna blogg med, min generations plats i sin samtid, sin nutid. Det kan låta som en dyster världsbild. Men denna bild väcker de tankarna, den känslan inom mig. Och den symboliserar en del av en helhet av min upplevelse, de upplevelse som jag så ivrigt försöker fånga in i det skrivna ordets format.

 

 

Foto S.E.C

där orden gömdes

Som doften från varm sommarhud som övergått från solvarm till fräsch sommarsvettig hud tre minuter efter att man klivit ur en dusch. Genast blandas doften med det primitiva som sammansmälter sinne och kropp på ett sätt som gör att blandningen tränger igenom huden är en annan doft. Den första doften blandas med den andra och blir en doftupplevelse som inte går att misstolka, varken bäraren av doftblandningen eller de kroppar som är i bärarens närhet inte kan värja sig.

Mörka moln håller på att falla ner då de omringas av vita fluffiga moln på en sommarhimmel. Ord är det enda som kan fånga in, ord är det enda som kan få människan att snubbla och falla där hon går förbi, där hon tar sig fram längs med en stig som kantas av vildvuxet gräs, lupiner och smörblommor.

Jag vet vad jag söker, och jag har en känsla av var jag ska söka det. För bara ett år se var det hopplöst att nå framgång, men kanske appen har lite mer att erbjuda just i år. Även risken för åska kittlar, väcker och tankar faller, något annat driver mig framåt. Och jag vet var ifrån jag stjäl orden just denna tanke. Det var så omedvetet tills jag lyfte på locket och såg vad som vilade i fuktig gjord under daggkåpornas blad.

Sentimental eller det var fan bättre förr

Regnet öser ner. Jag orkar inte ens ta in tvätten. Det finns ingen mening med det. Blöt tvätt är blöt tvätt.  I min värld får blöt tvätt hänga kvar. Det är helt enkelt inget att hetsa upp sig över. No big deal.  Jag kör lite gammal musik via youtube, Alice Cooper, Bon Jovi, Aerosmith, Scorpions och lite Guns and roses. Resan tar mig från neonfärger och brudar i minimala bikinis i Scorpions videos till Alice Cooper som klär sig i allt från trikåer till skinnjackor med nitar och rör sig i miljöer med piskor och kedjor. Jag undrar om något skivbolag skulle köra på den linjen i dag. Skulle Madonna få kört sitt race i dag? Det verkar så mesigt i dag. Jag lägger inte in några värderingar kring hur vida det var bättre förr eller inte. Jag vill bara envisas med att det har blivit mesigare. Det kändes som om allt dog då Blur och Oasis tydligen skulle räknas som ”bad boy´s” hur det nu gick till. Inte ens popen är vad den en gång i tiden var. Var hittar man texter som Gessles ”ska vi älska så ska vi älska till Buddy Holly?”

Vi tapetserade ju väggarna med Alice Cooper, Madonna och Guns and roses. Den ena bilden coolare än den andra. Tapetserar kidsen i dag ens sina väggar med posters eller kör de all in på att följa sina idoler på instagram? Posters var så mäktigt. Hur ser man på band som Rolling Stones? Naturligtvis är Stones symbolen för hela grejen. Lev för alltid, festa för alltid, bara att köra på hela vägen in i kaklet.  Raka motsatsen till plastiga typer som Brittney Spears som leende i en intervju ger sitt fulla okritiska stöd till president Bush.  Eminem och Pink okej, men sen då? Vad hände efter det?  

Så lägesrapporten är enkel. Jag sitter här och medan regnet öser ner över min tvätt och jag blir lite nostalgisk. Vilken tur att man föddes så man var runt tolv då Alice Coopers Posion släpptes. Tack gode gud för det.

P.s står fast vid att det fan var bra mycket rock n roll i ordets alla bemärkelser då min generation gick från att vara i tidiga tonåren till att bli vuxna vi hade ju för hundan " Bullen."

Foto S.E.C 

En sommarkväll som gjord för en cider

Jag undrar vad jag tänkte då för tio är sen. Jag undrar vad som drev mig åt det hållet som jag valde att gå. Nyfikenhet eller var jag kanske uttråkad. Klart jag var fysiken. men jag tror faktiskt att jag var genuint uttråkad. Det uppenbara kunde till och med jag räkna ut, jag visste vad jag gjorde. Men jag kunde mig aldrig tro att på en liten Community för tio år sen skulle något födas, mogna och tio är senare andas i form av singel utan barn. 

Nu sitter jag här en tisdagskväll i juni. Jag sitter och tittar på bilder som tagits för bloggens räkning. Jag är nöjd med dem, minst sagt. Jag sitter och funderar på att avsluta kvällen med en cider ute i trädgården. Det gäller att passa på, nätterna har tydligen blivit längre. På morgonnyheterna i morse så pratade man om vädret i sådana ordalag att jag nästan fick för mig att man deppat ihop på grund av de dagliga skurarna och en temperatur som vilar runt femton grader. Ändå, just i kväll kom tydliga sommartecken i form av " Allsång på Skansen" och " morden i Midsomer."

Det där med en cider en sommarkväll som denna kanske är  ögon man skulle överväga. Hur många sommarläger får man egentligen? Jag borde ta dygnets sist timmar och gå igenom fotona. De första fotona landade i morse. Jag borde ta en cider, gå igenom bilderna välja och vraka och ge respons. Precis som jag borde ta tillvara på dessa sommarkvällar. Jag lägger en cider i kylen och inväntar sommarnatten så får vi se om den ligger kvar i kulen då jag vaknar i morgon bittie. 

Foto S.E.C

långledighetens slut

Det känns som om jag har haft långledigt. En midsommarhelg med sällskap men ändå en stillsam midsommarhelg, där fotbolls-vm upptog större delen av midsommarfirandet. Jag konstaterade att den helg som gått var den första helgen sedan februari som jag varit ledig och faktiskt hunnit med en tv-kväll. Det i sig kändes ganska så ovant men välbehövligt. Det var också den längsta ledighet jag haft sett till antal lediga dagar i streck sedan mellandagarna, årsskiftet. Jag har njutit av ledigheten till fullo. Något annat ska jag inte säga.

Denna vecka har inletts med att tvätta och att ta tag i den värsta röran. Jag har någonstans lagt en del energi på att försöka orientera mig i vad jag brukar gör på somrarna. Jag har försökt minnas de senaste somrarna, och det har väl gått si så där. Någonstans brukar minnena från somrarna och den faktiska verklighetens inte överensstämma ett dugg. Ändå är det som om just exakt nu så börjar livet. Just nu, just i dag om man bara tar tag i det och vänder på en sten till.  Sista dagen med ledighet, det känns som om vilan varit tillräckligt lång och jag ser fram emot morgondagen. Kvällen kommer naturligtvis hägras av pågående Fotbolls-vm. Jag har helt fastnat i det träsket. Det kunde vara värre. Helgen och långledigheten har varit tipptopp, något anat kan man inte säga.

Finns det någon rådande tradition?

Det är midsommarafton. Jag slås av tanken att jag inte riktigt har koll på det här med midsommar. Midsommar är den viktigaste helgen för många svenskar, och jag har noll koll. Jag saknar al form av tradition, åtminstone en tradition av midsommarfirande som vuxen.

Midsommarstång, viktigt. Sill och nubbe viktigt men det ingår inte i mitt firande. Jag och alkohol har just ingen djupare bekantskap. Och skulle jag umgås lite med alkoholen så är inte brännvin min grej. Midsommarstång och dans kring midsommarstång.  Det är en självklarhet då det finns ungar med. Som bekant är jag en ”singel utan barn.”

Alltså ingen nubbe och heller ingen midsommarstång och inga små skadeskjuta grodor som hoppar än hit och än dit och sen ner i diket.  Okej så hur ska vi fira midsommar. Stora sällskap. Jag tror vi har bilden av att så ska det vara. Alla sitter vid ett långbord och blir mer eller mindre berusade i goda vänners lag. Är det inte så vi har fått bilden av midsommar. Verkligheten hur ser den ut? Är det så att alla åker till landet på midsommar och sitter vid ett långbord. Jag tror inte att alla gör så längre. Många firar med sina närmaste, sin partner, sin familj, några få goda vänner och så vidare. Börjar midsommarfirandet gå från det stora kollektiva firandet där hela byn samlas och åker höskrinda till att bli en fest med några få inbjudna.

Jag har som sagt ingen självklar tradition av midsommarfirande. Jag brukar allt som oftast jobba. Då jag växte upp var det midsommarstång och fest ute på landet. Men som vuxen har firandet uteblivit eller varit betydligt mindre tillställningar. Det blir oftast en kväll i trädgården med tystnaden. Det har nog i princip alltid varit så sen jag skaffa radhus och katter.

För mig är midsommarfirandet lugnet, den där stilla sommarnatten. Jag har mer än gärna sällskap. Det är trevligt med sällskap i sommarnatten. Altandörren står öppen på glänt och jag vill ha lite svensk musik, kanske lite Gessle, lite Lundell, Lite Ledin och annan svensk sommarmusik. Jag äter gärna något gott, men det finns ingen självklar rätt på bordet. Det har hänt mer än en gång att midsommarfirandet på tv har stått på i bakgrunden. Det har även hänt att det slutat med en promenad genom sommarnatten.

Frågan är om jag är unik som firar väldigt stillsamt med ett begränsat umgänge, eller om vårt midsommarfirande ändrat karaktär med åren. Jo de flesta har nubbe, och de som har barn får naturligtvis dansa runt stången. Men det där med att fara ut till landet och hela byn som firar tillsammans är det fortfarande rådande? Blir det inte lite nubbe, lite sill, lite jordgubbar och färskpotatis i all enkelhet med ett fåtal gäster. Sitter inte allt fler hellre ute i det stilla tysta och tar sig något gott och dricka och njuter av sommarnatten. Kidsen sover. Någon, några få gäster bestånden av nära vänner eller familj håller en sällskap. Man sitter där och har det bara gott ihop.  Har et inte blivit lite vanligare at föräldrar och vuxna barn som för länge sen lämnat boet firar midsommar ihop.  Så frågan är mitt firande unikt? Är det en myt att hela byn samlas kring en stång och lever rövare hela natten? Det kanske aldrig har skett efter 1940. Eller är det så att vårt midsommarfirande håller på att ändras?  Jag antar att nubbe, sill, färskpotatis och jordgubbar är det so gäller. Får vi bara med det så löser det andra sig av sig själv.

Hur som helst, jag vill önska er alla en riktigt trevlig midsommar. Naturligtvis sänder jag en extra tanke till alla som jobbar denna helg, samtidigt som jag hoppas att det blir en lagom dos av nubbar, inga slagsmål och inga dödsolyckor på våra vägar eller ute till sjös.

när börjar midsommar

Regnet öser ner och det funkar, det funkar för mig. Jag tvingade mig själv att vakna och började dagen med att ringa några samtal, skicka några sms. Det i sig är alltid riskabelt eftersom jag som nyvaken inte har riktigt full koll på vad jag sms:ar. Mina sms då jag är nyvaken, eller knappt vaken alls påminner om sms som man kan få från någon som druckit på tok för mycket. Det är helt enkelt aldrig en bra ide. För att toppa det börjar jag ringa innan jag ens fått min första cigg, ännu en väldigt dålig idé.

Hur som helst regnet öser ner, vi har midsommarhelgen framför oss. Och jag vet inte, men det känns som om den helgen inte kan komma fort nog. Om ni frågar mig börjar sommaren först vid midsommar. Det är säkert en sådan där psykologisk effekt, lika fullt, sommaren börjar vid midsommar.  Regn, sol, det spelar just u ingen som helst roll. Det viktiga är att sommaren börjar. Det är nog inte så att jag gillar sommaren, inte egentligen, det är nog snarare så at jag behöver sommaren. Vissa saker behöver man nödvändigtvis inte gilla men man vet att man behöver det. Så just nu är min blick fixerad vid klockan, och jag ser fram emot att dagen ska vara över och helgen ska anlända och sommaren kan börja.  Knock your self out…. trevlig midsommar på er

allt är deras fel varför skulle jag annars njuta av morgonsolen

Jag försöker orientera mig i tillvaron. Det går så där. Jag kan samtidigt inte påstå att jag lägger ner någon större energi på mina försök. Morgonen inleds med en större mängd kaffe och musik i Iphonen. Jag blir sittandes i trädgården och jag hittar ingenting inom mig som får mig att vilja resa mig upp och göra något konstruktivt.

Mina bekymmer kretsar kring att vikten bara ökar. Jag ställer mig frågan hur kommer det sig att jag gått upp 5 kilo på mindre än två månaders tid. Hur lyckas man med det? Och jag funderar på hur jag ska bryta den trenden. Ändå förmår jag mig inte att ta tag i det.

Just nu finns det så mycket roligt jag skulle kunna ägna mig åt. Mitt liv skulle kunna bestå av det ena glädjeämnet efter det andra. Ändå väljer jag att bli sittandes i den där trädgårdsstolen och jag stornjuter av att sitta där och se hur solen klättrar allt högre upp på himlen. För mig är detta minst sagt märkligt. Det finns ingenting inom mig som vill göra något annat än att sitta kvar där i morgonsolen och njuta av att göra ingenting alls.

Det finns ”måstesaker” som ska göras även om de just nu är relativt få. Det finns roliga saker som jag skulle kunna göra, massor med roliga saker. Jag tror jag präglats av katterna. De två är nöjda med ett par kvadratmeter sol och något mjukt att ligga på. Den ena katten ligger i sängen i gästrummet och solen kastar sig över henne, den andra har lagt sig på ett par dynor som ska vara i trädgårdsstolarna. De sträcker ut sig, de gäspar aningen och fortsätter sova. De tycks vara väldigt tillfreds med sin tillvaro, och jag tror det smittar av sig. Nog hade jag saker jag skulle ta tag i denna vecka, men min känsla, min upplevelse är att det har jag nog gett fan i. Det är möjligt att jag gjort något, men det kan inte ha varit några underverk, jag minns bara sol, stillhet, popmusik i mängder och dvala. Denna fråga jag ställer mig är mycket enkel. Hur fan kan jag vara så nöjd med tillvaron just nu. Det känns som om jag börjar integrera med min omgivning. Gissa om jag är bekymrad för mig själv och det öde som väntar mig. Tänk om jag blir lite mindre ”konstig” det vore inte kul för mig. Nå väl mina små egenheter får helt enkelt vila några dygn till innan jag börjar odla mina märkliga sidor. En morgon till i solen med lite kaffe och popmusik kan jag säkert överleva. Min lycka och den ro jag känner skyller jag på katterna. Det är deras fel att jag sitter där i solen och bara njuter. Allt är deras fel.

p.s jag måste se till att jag får över mer pengar till mitt Ituneskonto, det är viktigast av allt. Svält kan jag uthärda men tanken på att inte kunna köpa mer musik står jag inte ut med.