Finns det någon rådande tradition?

Det är midsommarafton. Jag slås av tanken att jag inte riktigt har koll på det här med midsommar. Midsommar är den viktigaste helgen för många svenskar, och jag har noll koll. Jag saknar al form av tradition, åtminstone en tradition av midsommarfirande som vuxen.

Midsommarstång, viktigt. Sill och nubbe viktigt men det ingår inte i mitt firande. Jag och alkohol har just ingen djupare bekantskap. Och skulle jag umgås lite med alkoholen så är inte brännvin min grej. Midsommarstång och dans kring midsommarstång.  Det är en självklarhet då det finns ungar med. Som bekant är jag en ”singel utan barn.”

Alltså ingen nubbe och heller ingen midsommarstång och inga små skadeskjuta grodor som hoppar än hit och än dit och sen ner i diket.  Okej så hur ska vi fira midsommar. Stora sällskap. Jag tror vi har bilden av att så ska det vara. Alla sitter vid ett långbord och blir mer eller mindre berusade i goda vänners lag. Är det inte så vi har fått bilden av midsommar. Verkligheten hur ser den ut? Är det så att alla åker till landet på midsommar och sitter vid ett långbord. Jag tror inte att alla gör så längre. Många firar med sina närmaste, sin partner, sin familj, några få goda vänner och så vidare. Börjar midsommarfirandet gå från det stora kollektiva firandet där hela byn samlas och åker höskrinda till att bli en fest med några få inbjudna.

Jag har som sagt ingen självklar tradition av midsommarfirande. Jag brukar allt som oftast jobba. Då jag växte upp var det midsommarstång och fest ute på landet. Men som vuxen har firandet uteblivit eller varit betydligt mindre tillställningar. Det blir oftast en kväll i trädgården med tystnaden. Det har nog i princip alltid varit så sen jag skaffa radhus och katter.

För mig är midsommarfirandet lugnet, den där stilla sommarnatten. Jag har mer än gärna sällskap. Det är trevligt med sällskap i sommarnatten. Altandörren står öppen på glänt och jag vill ha lite svensk musik, kanske lite Gessle, lite Lundell, Lite Ledin och annan svensk sommarmusik. Jag äter gärna något gott, men det finns ingen självklar rätt på bordet. Det har hänt mer än en gång att midsommarfirandet på tv har stått på i bakgrunden. Det har även hänt att det slutat med en promenad genom sommarnatten.

Frågan är om jag är unik som firar väldigt stillsamt med ett begränsat umgänge, eller om vårt midsommarfirande ändrat karaktär med åren. Jo de flesta har nubbe, och de som har barn får naturligtvis dansa runt stången. Men det där med att fara ut till landet och hela byn som firar tillsammans är det fortfarande rådande? Blir det inte lite nubbe, lite sill, lite jordgubbar och färskpotatis i all enkelhet med ett fåtal gäster. Sitter inte allt fler hellre ute i det stilla tysta och tar sig något gott och dricka och njuter av sommarnatten. Kidsen sover. Någon, några få gäster bestånden av nära vänner eller familj håller en sällskap. Man sitter där och har det bara gott ihop.  Har et inte blivit lite vanligare at föräldrar och vuxna barn som för länge sen lämnat boet firar midsommar ihop.  Så frågan är mitt firande unikt? Är det en myt att hela byn samlas kring en stång och lever rövare hela natten? Det kanske aldrig har skett efter 1940. Eller är det så att vårt midsommarfirande håller på att ändras?  Jag antar att nubbe, sill, färskpotatis och jordgubbar är det so gäller. Får vi bara med det så löser det andra sig av sig själv.

Hur som helst, jag vill önska er alla en riktigt trevlig midsommar. Naturligtvis sänder jag en extra tanke till alla som jobbar denna helg, samtidigt som jag hoppas att det blir en lagom dos av nubbar, inga slagsmål och inga dödsolyckor på våra vägar eller ute till sjös.