fragment av historia

Det är en märklig men härlig känsla. Jag har dragit ner persiennerna ut mot gatan, jag har försökt göra det omöjligt för världen att tränga in utan att för den sakens skull stänga ute. Fönstren mot söder har befriats från gardiner och persienner och det känns som om jag har solen för mig själv. 

Jag slås av hur mycket som fallit ner, hur mycket som slängts över stolsryggar, fliströja, vårjacka, och så den där snygga randiga skjortan som jag alltid envisas med att ta på mig då jag ska till puben.  Små saker i ens plockande i hemmet får en att minnas. Man minns hur saker varit, och man funderar på vad för val som man gjorde som gjorde att det blev som det blev. Man kan inte låta bli att fundera på om man lärt sig av sina misstag eller om historien kommer upprepa sig.  Man funderar på vad man tagit med sig från den tiden och vad vill man behålla, vad vill man förändra. Insikterna uteblir trots att känslan som vibrerar dröjer sig kvar.