En dag i lugnets tecken. Jag har unnat mig att roa mig genom att hålla på med foton. Någon form av längtan efter att få fota sommarbilder har infunnit sig. En slö dag, en välbehövligt slö dag. Ett biobesök får avsluta kvällen. Nästa lördag får det bli Melodifestivalen, det är det första säkra vårtecknet.

var dom som jag

Jag slås av tanken att jag själv börjar nå den ålder som de kvinnor haft som jag dejtat sen dag ett. Jag sås av tanken och jag undrar om jag har ett skimmer kring mig som liknar det skimmer som jag såg hos dem. Jag undrar också om de hade lika mycket i sina bagage som jag och om det mesta som de bar med sig i sina tankar var positivt. Jag vill gärna tro att så är fallet.

Jag undrar om de kunde se det komiska i att när väl pulsen börjat rusa så tar det evigheter innan den lugnar sig. Jag undrar om de kunde förundras över livet så som jag fortfarande förundras av livet. Jag tror det, jag tror att det är i just detta som det där skimret har sin källa. Vissa saker är inte lika viktiga längre, medan andra saker är nyupptäckter, eller helt nya upptäckter. Att tvingas stanna upp och vänta tills pulsen dämpas i stället för att rusa på är nytt. Dt är häftigt. Tystnad, känslan av bröstkorgen som kämpar på och en puls som inte riktigt vill tagga ner. Det är nytt, det är spännande. Det ger den specifika situationen en ny känsla. Och det var länge sen något var nytt och spännande då det kommer till den situationen.

Tänk om och tänk rätt

Tänk om och tänk rätt. Jag ser bilder av dokument i pappersformat, men så ser inte världen ut. Jag som propagerar för att handla på nätet har nog inte sett det papperslösa samhället i realiteten. Jag är ovan och jag inser att jag behöver öva på att navigera i den informationsdjungel som skapats.

Min tafatthet är logisk med tanke på att jag fostrades till att bli en god medborgare i informationssamhället. Det är ju ganska flashigt att springa runt med smartphones och andra prylar, men det hela faller tungt om man inte behärskar tekniken, eller snarare om man inte använder tekniken fullt ut. Man kan inte påstå att jag gör det. 

Måste hela jag uppdatera mig? Det går inte att sätta sig på tvären. Det är så här det nya samhället ser ut. Jag vill lära mig, jag vill praktisera de regler och normer som råder i dag. Det är inte det som är grejen. Problemet är att jag inte begriper och att jag saknar insikt. För mig är detta digitala samhället bara en vision, det är inte realitet i min värld. Gissa om jag hamnat på efterkälke. Jag handlar på nätet, jag konsumerar underhållning och jag är aktiv på sociala medier. Men jag jobbar inte på nätet, jag är inget vidare på att göra nyttosaker och det är pinsamt, just därför att jag fostrades till att bli en aktiv medborgare i informationssamhället. Mina datalärare som gav mig gymnasieutbildning för 20 år sedan skulle ta fram skämskudden. Gissa om jag känner mig gammal och mossig. Det är nog dags för mig att kliva in i 2010-talet.

Så nu kommer vi till det spännande, möjligheterna. Om jag kan acceptera att det mesta finns där ute i den digitala världen, då är det ju bara att söka upp det jag behöver? Om jag skulle behöva expertishjälp, då finns hen där? Jag kan söka information, hämta i formation och jag kan få kontakt med människor via till exempel Skype och behöver jag handla något då kan jag göra det online. Behöver jag kommunicera kan jag göra det, jag har plattformar för att ge uttryck för vad än jag vill, det kanske ändå är så att det papperslösa samhället och informationssamhället till stora delar blivit en verklighet. Frågan är bara om sådana som jag fattat det. 

Ett par skor, en väska och en del snö

Jag går runt inomhus med ett par skor som jag råkade hitta i en garderob. Jag går runt och känner efter och försöker komma fram till hur vida jag kommer få grymt skoskav av  skorna eller inte. Snön lägger sig tjock utanför och en promenad på några kilometer är vad jag har framför mig. Dessutom ska jag ut på stan en sväng.

Jag behöver en ny väska. Den gamla har jag tydligen slängt. Jag kollade på nätet. Jag har beslutat mig för en lätt axelremsväska, helst i tyg, gärna em blå nyans. En väska att bära mitt liv. Det vore ju ballt med en väska i skinn, men jag ska orka bära den under en vandring på några kilometer, och den ska ju helst stå emot regn. Dessutom bör den rymma en ikeamatlåda och en IPad. 

Samtidigt så försöker jag trumma in mitt nya mantra:"jag ska äta, sova leva och dö med min IPad." Jag hoppas att jag på så sött ska bli lite modernare, lite effektivare och lite lyckligare. Dock tror jag inte att ipaden kommer lösa problemet "skofrågan" däremot kanske jag slipper köpa pärmar, en skrivare och jag kanske slipper en tur eller två till stan för att köpa hem något som jag lika väl hade kunnat handla på nätet.

Söndagspirr

Det där pirret som infinner sig en söndag. Den där känslan som får en att gå och lägga sig tidigt. Den där känslan av att man ska förbereda sig, det är för mig känslan av söndag. Den finns där. Känslan är påtaglig. Jag kan inte bestämma mig för hur vida jag gillar den eller inte. Samtidigt, det är ju bra att det kommer en ny vecka, det finns ju en hel del att ta tag i. Allt det där man lovade sig själv vid nyår ligger plågsamt plågsamt färskt kvar i minnet. Det är som det är.

Jag tvingar mig själv till att försöka arbeta med tekniken. Jag måste bli mer mobil då det gäller mitt leverne på nätet. Jag är hopplöst fast vid den stationära datorn i vanliga fall. Ändå så måste jag medge att mitt surfande skulle kunna bli effektivare om jag var mer mobil. Det är nästan bara twittrandet och instagramandet som jag sköter från mobilen. Nej, det får helt enkelt bli bättring på den fronten. Vem vet jag kanske kan ta tag i det redan den här veckan.

jag snöade aldrig in

Året kan ha varit 1994, det kan även ha varit 1995. Då jag gick  gymnasiet hade man kurser, inte ämnen. I matte fanns det en A-kurs, en B-kurs osv hela vägen upp till ”E” om jag minns rätt. Om jag minns rätt så var det andra året på gymnasiet som jag påbörjade ”A-kursen i religion.” Den varade bara i en termin. Jag minns att jag fick som uppgift att skriva om ”new age” som åter hade fått ett uppsving. Jag skulle besöka en liten relativt nyöppnad butik  i stan som sålde kristallkulor, tarokort, rökelser och oljor. Jag tvekade inte direkt inför uppgiften. Det var snöblandat regn då jag begav mig upp till butiken. Belysningen var obefintlig och skuggorna hade flyttat in tillsammans med dofter från aromlampor.

Som så många andra var jag intresserade av det övernaturliga.  Arkiv X hade fått fäste hos den svenska tv-publiken. Man kan säga att då jag öppnade dörren till den butiken öppnade jag även dörren till ett intresse för religion. Detta ska icke blandas ihop med att jag på något sätt blev religiös på kuppen. Men jag hann med åren med att läsa mer religion och även en gymnasial grundkurs i psykologi, Freud, Pavlo, Marshlow, parapsykologi blev ytterligare ett par pusselbitar. Det var inte gudarna, det var inte de magiska krafterna, det var inte heller någon form av levnadsregler som fångade mitt intresse. Det var mer det filosofiska planet, eller snarare teorierna. Jag kunde inte låta bli att fundera på om teorierna gick att omsätta i praktik, och i så fall hur, och vad skulle resultatet bli. Det var snarare nyfikenhet än ren gudslängtan som blev min drivkraft, och allt började på sätt och vis där då jag öppnade dörren till den där butiken.

Kvinnan bakom disken granskade mig, i handen höll jag ett kollegieblock som blivit fuktigt av snö och så gott som oanvändbart i handen. Kvinnan följde mig med blicken då jag gick runt i butiken och försökte få grepp om vad jag såg. ”Anden i glaset” hade man ju hört talas om och ”flygande tefat” med för den delen. Det låg stenar överallt, och något vatten porlade i någon form av inomhusfontän. Plötsligt säger kvinnan ” Ursäkta men jag kan inte släppa det, jag ser siffran sju runt omkring dig. Har du någon förklaring till det. Hur kommer det sig att jag ser sjuor runt hela dig.” Jag kommer aldrig glömma det. Jag var säker på att hon chansat och jag var säker på att hon kunde läsa min reaktion och där med räknat ut att hon träffat rätt. Jag gjorde det enda logiska, jag ljög som en häst travade. Jag förnekade all form av inbladning med siffran sju. Jag förnekade att tre stycken sjuor förekom i mitt personnummer. Jag trodde inte då att hon hade ”förmågan” och jag tror inte heller i dag att hon hade en ”förmåga” men däremot fick jag en känsla av att denna värld skulle jag nog komma att gräva ner mig i ett tag. På et eller annat sätt skulle jag snöa in på det. Jag blev aldrig övertygad, jag ände aldrig ett behov av att tro, men som sagt snöade in det gjorde jag, något jag aldrig ångrat. Behöver jag säga att jag var barnsligt förtjust i Cajsa-Stina Åkerströms "fråga stjärnona." 

ett märkligt liv

En inköpslista kommer på pränt. Jag inser att jag måste investera i sådant som de flesta andra reda har mängder av. En struktur måste ta form och någon form av ordning måste kunna träda fram ur det kaos som utgör grundstommen i mitt liv. Detta är ett tjusigt sätt att formulera behovet av nya pärmar och registerblad samt ytterligare en almanacka.  Jag vet inte när jag hade behov av en pärm senast i mitt privatliv. Vad hände med molntjänsterna undrar jag.

Livet är märkligt men härligt. Det är så jag skulle vilja sammanfatta det. Efter att ha gått runt i snö i dag och mestadels varit på väg om inte fysiskt så åtminstone i tanken så har jag burit den känslan med mig. Jag har på något sätt fått ordning i almanackan och det har gett någon form av ro. Det har onekligen gjort mig på bra humör. Väl hemma väntade både mail och sms som spegla en del av mitt liv. Olika världar, det är vad jag har färdats mellan i dag medan tvätten fått ligga kvar, blöt i maskinen.

Från Nagano till Sotji

Jag minns en dröm som började runt 1998, photoshop i min första dator fick mig att drömma om att ha egna bilder. Jag fick sno bilder från nätet. Jag skaffade ganska snart en egen scanner och tanken var att jag skulle Scana in papperskort. Det kostade pengar. Det vart dessutom inget vidare.2004 köpte jag min första digitalkamera. 2010 kunde jag publicera egna bilder tagna med min systemkamera. Komiskt nog skedde det på facebook. Mycket hände 2010.Kanske egentligen fotodrömmen till fullo gick i uppfyllelse 2010. Fat jag vill nog mena att den dröm som började i slutet av 90-talet kanske ännu inte gått i uppfyllelse, och om den gjort det så skedde det vårvintern 2010. Fyra olympiska spel senare, från Nagano till Sotji.

Första dagen i resten av mitt liv

Dåligt med sömn,och som den tidsoptimist jag är anlände jag till dagens verksamhet. Den första dagen, studiebesök och föreläsningar. Det var som att stå på andra sida staketet. Så skulle jag beskriva dagen. Några korta möten med några människor som lämnade avtryck. Datum för kommande vår som haglade genom luften och en overklighetskänsla.  Den där overklighetskänslan som jag trodde skulle försvinna under denna dag har inte lämnat mig. En dag där jag set andras verkligheter. En ny värld, den första dagen av resten av mitt liv. Spännande. Kommer avsluta dagen vid tv och slösurfa.

Så börjar veckan

Med en fantastisk filmhelg i ryggen börjar jag denna vecka. Åter igen påminns jag om året 1995 via bioduken och filmen " Wild." Tiden går. Hur man än vänder och vrider det så känns det som om det är nu som året börjar. Min almanacka är fullspäckad och just nu känns det helt okej. Det är bara att köra på med andra ord, välkommen 2015. 

islolerad?

Då jag storhandlar gör jag det via nätet och får maten hemkörd. När jag ska köpa en bok gör jag det via nätet. Jag konsumerar ljudböcker och hyr filmer via nätet, jag köper min musik via nätet, antingen via Itunes eller också via något företag som cdon. Jag behöver inte besöka någon butik, jag behöver inte lämna tillbakagårdagens film till videobutiken. Många säger att det gör oss ensamma, att vi blir isolerade. Just detta skulle kunna få mig att överväga att flytta tillbaka ut till landsbygden. Just detta gör livet så mycket enklare och rikare för mig. För mer än tio år sen fick jag rusa ner till en skivbutik som sjöng på sista versen. Jag var tvungen att be dem beställa hem Per Gessles Mazarin. Sen fick jag springa dit varje dag och kolla om de fått hem skivan. Tre veckor senar kom äntligen skivan. Just den händelsen 2003 fick mig att börja konsumera via nätet. Har det gjort mig mer isolerad? Troligtvis. Men har det gjort mig rikare, absolut all den tid som jag fick jaga runt på stan för en enda skiva kan jag ju lägga på annat. Och låt oss säga så här, lever an ensam utan barn så avgörs inte isoleringsfaktorn av hur vida man handlar via nätet eller inte. Det är helt andra val som avgör hur vida man blir isolerad eller inte. Nej mitt konsumerande ute i en verklig butik blir allt mindre och mindre, det påminns jag om i slutet varje månad då jag betalar räkningarna.