var dom som jag

Jag slås av tanken att jag själv börjar nå den ålder som de kvinnor haft som jag dejtat sen dag ett. Jag sås av tanken och jag undrar om jag har ett skimmer kring mig som liknar det skimmer som jag såg hos dem. Jag undrar också om de hade lika mycket i sina bagage som jag och om det mesta som de bar med sig i sina tankar var positivt. Jag vill gärna tro att så är fallet.

Jag undrar om de kunde se det komiska i att när väl pulsen börjat rusa så tar det evigheter innan den lugnar sig. Jag undrar om de kunde förundras över livet så som jag fortfarande förundras av livet. Jag tror det, jag tror att det är i just detta som det där skimret har sin källa. Vissa saker är inte lika viktiga längre, medan andra saker är nyupptäckter, eller helt nya upptäckter. Att tvingas stanna upp och vänta tills pulsen dämpas i stället för att rusa på är nytt. Dt är häftigt. Tystnad, känslan av bröstkorgen som kämpar på och en puls som inte riktigt vill tagga ner. Det är nytt, det är spännande. Det ger den specifika situationen en ny känsla. Och det var länge sen något var nytt och spännande då det kommer till den situationen.