Reflektion

En dag med mycket tankar eller snarare reflektioner än grubblerier.  En dag då det känts som timmarna rusat i väg.  Det mesta hemma är ett kaos, jag försöker få ordning i förrå och garderober och det går ju så där. Just nu är behovet av en hårdkokt deckare enormt, jag får helt enkelt unna mig en deckare inom en snar framtid. Jag har några som ligger och väntar på mig. 

foto SEC

Då är sommaren "på G"

Så var då premiären över. Gräsklipparen åkte fram och en känsla av vår och sommar spred sig inom mig. Det gällde att passa på mellan regnskurarna.  Naturligtvis blir kvällens höjdpunkt Sverige vs Canada. Drömmen vore ju naturligtvis att Sverige vann med 6-4.

Lite vardag

Smaken av vitlök tycks stanna kvar. Skålen fylld av sallad och vitlöksdressing tycks ha gett mig en mättnad som ännu inte givit vika. Jag medger det mer än gärna, jag är galet förtjust i vitlök.  Jag snålar dessutom inte på mängden vitlök, en klyfta är för mesar. Har på sistone noterat att skägg tycks bli allt vanligare för varje år som går. Det är inte en trend som jag kommer följa. Inte min grej, inte alls min grej. Regnet öser ner så både gräsklippning och grillning är uteslutet. Men kaffet smakar fantastiskt.

Musik

Så gott som varje morgon brukar jag vakna med någon låt malandes i skallen, som om min hjärna fått för sig att väcka mig med musik ur sin egna jukebox. Musiken dröjer sig kvar i sinnet en stund efter att jag vaknat, ungefär så som en dröm kan göra.  I morse var det Returns ”bye bye Johnny”, i går var det ”forever young” med Alphaville. Det är inte ovanligt att jag tar hem låten från Itunes och sen går jag runt och lyssnar på låten medan jag dricker morgonkaffet.  Frågan är om det undermedvetna försöker säga mig något varje morgon utifrån det val av låt som hjärnan tycker att den ska väcka mig med.

Regnmorgon

Det var ju en fantastisk match i går. Målrik och intensiv match. Jag var nog lite förvånad över att Tjeckien var så offensiva. Jag tyckte att det var en väldigt NHL-inspirerad hockey. 

Jag väcktes i morse av att få kattklor i foten. Kattungeattityden är tydlig, men det är klart Penny är ju inte ens ett år ännu. Ett smärre skyfall måste ha drabbat min trädgård medan jag sov, nu får vi se om växterna överlevde , antingen dränktes de eller så fick de precis det som de behövde som mest och då kommer allt att explodera i trädgården. Det kommer nog visa sig de närmaste dagarna.

aum

 Det regnade vill jag minnas. Jag satt på ett av mina favoritställen i den lilla småstad där jag bodde. Jag hade suttit där större delen av kvällen och regnet fick mig att dröja mig kvar. En vag förhoppning om att regnet skulle avta innan klockan slog två på natten levde inom mig. juli. Sommaren 2013.

En kvinna, en vacker kvinna i min egna ålder dök upp i mitt medvetna. Hon måste ha varit i min ålder, runt fyrtio. Jag noterade att hon bar vigselringar. I handen höll hon ett glas. Mörkt, rakt hår. Det fans en möjlighet att hon hade kopplingar till Centraleuropas östra regioner, möjligen Balkan. Men det var grundlösa spekulationer som skapats av mig på grund av hennes hårfärg.

Det som i själva verket fångade mitt intresse var inte hennes vigselringar. Inte heller det vackra raka håret. Det var smycket som hon bar i ett armband som en berlock. ”Aum.” ”Symbolen för tystnaden då tonen klingat ut”  eller vad det nu betydde. Jag mindes när jag för första gången kommit i kontakt med symbolen. En stor sal i närheten av en värmländsk skog, en föreläsning. En av många. Det hade skett 13 år tidigare. ”Aum.”

Symbolen hade sedan en fantastisk förmåga att dyka upp med jämna mellanrum. Allt som oftast i samband med någon kvinna. Hon som gick på yoga, hon som lyssnade på DiLeva men hade förståelse för min fanatiska dyrkan av Gessle. Kvinnan som rest runt halva världen med båt. Om och om igen dök ”aum” upp, ibland fanns den med som dekoration på en aromlampa, ibland som ett smycke.

Jag såg på kvinnan. Nej jag såg inte kvinnan jag följde Aum som bars fram genom kvällen av en kvinna med mörkt hår som eventuellt skulle kunna ha kopplingar till ett annat land, en österlig del av Centraleuropa, kanske Balkan. Jag följde smycket. jag påmindes om att hemma på min väg, hemma i sovrummet hängde en liten tavla där ”aum” var i tavlans centrum.  Tavlan hade jag fått vintern 2002. ”Aum” förföljde mig så som jag följde aum just denna natt då symbolen bars av en kvinna. Det är något mellan mig och aum som aldrig tar slut, något mellan mig, aum och kvinnorna som har aum omkring sig. ”skapa, bevara, upplösa. Brahma, Vishnu och Shiva. Denna Shiva. Denna Shiva. ”Shiva natarja.” Varför nu?, varför då? Brahma, i harmoni med Atman. Tankarna for runt och jag fick en känsla av att kvinnan med Aum kanske förstod vad hon gick omkring och bar på. För henne kanske det var mer än ett vackert smycke. Ändå ämnade jag inte att säga ett ljud, jag tänkte inte fråga henne någonting om aum. Genom historien hade jag lärt mig att frågor beträffande aum, Brahman och athman kunde bli ganska utdragna samtal.