Måndag helt enkelt

Upp i ottan och på med tre maskiner tvätt. Efter det så är det arbete utie i ett förrådsliknande utrymme där jag hittat en kran som stått och droppat i evigheter. Vet ni hur dyrt det är med droppande kranar? Jag har en obehaglig känsla av att detta kommer krävas rörmokare. 

Lunchen består av en ”matig” sallad. det har jag i och för sig inget emot, snarare tvärtom. Då jag på något sätt lyckas ta mig i väg till återvinningststaionen stöter jag på en mycket pratglad kvinna. Jag får reda på ett par saker genom samtalet. Det är gott om svamp och det ska tydligen komma en del regn just denna vecka. det påminner mig om att jag nog gör bäst i att klippa gräsmattan och även plocka bort en del av sommarprylarna och tryca in dem i förrådet. 

Redan runt lunch drömmer jag om kvällen, kudden och det usla tv-utbudet. Sängen och en natts sömn kan vara himlariket. Med andra ord, en helt vanlig måndag.

Bon jovi?

Naturligtvis, självklart måste jag ha Tom Cochranes singel ” Life is a highway” från 1992. Självklart. det händer ganska så ofta att jag vaknar och har någon låt i skallen. Det första jag gör är att öppna itunes och försöker hitta låten och så tar jag ner den och lyssnar på den om och om igen. Det där är en grej som jag roat mig med på gott och ont. I morse var det alltså Tom Cochrane med låten ”Life is a highway.” det funkar, det funkar riktigt bra. mindre kul är det då man vaknar och tar hem ett helt album och sen somnar om och då man vaknar några immar senare och inser att man har ”the best of Sven-Ingvars” då kan man hålla sig för skratt.

Musik och 90-talet, jag har märkt att det händer allt oftare att låtar från 90-talet nämns i deckare och romaner. man framställer gamla Bon Jovi-låtar som gamla klassiker och vuxenmusik. den vuxna huvudpersonen kör lite Bon Jovi och lite Madonna. När fanken blev det vuxenpoäng på att köra bon Jovi? 90-talet. Texten på bilden är underbar: ” You´re not old you´re vintage” ett mantra man kan klamra sig fast vid. 

Lite vardag

Och så kom då regnet. Temperaturen utomhus sjönk med fem grader på en dryg timme. Samtidigt skapade jag plats i bokhyllan för min legomodell som jag precis byggt klart. Grillen har burits in, frökapslar från vissnade växter har samlats in och krukor har tömts på sin jord. kvällsmaten blev bacon, vitlöksdressing och os, typisk kvällsmat då man lever på lchf.  Överväger att lägga mig och kolla på en film, det händer inte så ofta.

Spring

Allergin vill inte riktigt ge med sig. Jag vaknade i natt och fick ta mer allargimedicin. Nu har jag känt av allergin i drygt tre veckors tid. Samtidigt, vi har haft sol och värme under ungefär lika lång tid. Det måste ha gått drygt tre veckor utan en droppe regn. Nå väl, man får ta det onda med det goda.

För att fira lördagen som sig bör körde jag på sockerkaka. det är aldrig fel med en sockerkaka. Jag hitta ett LCHF-recept som jag hade liggandes. Fem stycken ägg skulle vispas i fem minuter, befrielsen då jag kom på att vispen sköter sig själv var obeskrivlig. Ner med äggen i bunken, upp med vispen och fäst den i dess fästen, sen kunde jag ta en paus medan äggen vispades. Perfekt. 

Under tiden som äggen vispades funderade jag på ”apple-tv” och alla köpargument för att skaffa en. Då jag precis började titta på ”jordskott” som jag spelat in sen i våras stötte jag på tekniska problem. Hårddiskarna strulade helt enkelt. Appeltv och jag får upp svt play på tv-n, bara en sådan sak. Vi får väl se hur det blir med det, men jag kan inte förneka att jag är ruggigt sugen på att skaffa en apple-tv.

Jag ser med spänning fram emot TV4:s nya serie ”spring.” Men då jag såg trailern kändes det som det där gamla programmet ”på rymmen.” Hur som helst, jag ska ge det programmet en ärlig chans och förhoppningsvis är min sockerkaka klar tills ”spring” börjar. 

En form av terapi

I dag genomförde jag den plan som jag tagit fram. Jag hade planerat att sitta och bygga med lego. För några år sedan fick jag en lego som blivit liggandes. Jag har gått och sneglat på den där byggsatsen men den har liksom blivit liggandes. Men nu hade jag bestämt mig för att ta tag i det. Terapi.

Jag har suttit och byggt på den där byggsatsen utan att egentligen komma någonstans. Då jag växte upp var lego en del av min vardag. Jag var nog bättre på att bygga med lego som barn i jämförelse med dagsformen. Jag och katterna har byggt större delen av dagen. Lego är nog precis vad jag behöver just nu.

Tankar kring kvällens möte snurrar runt. Frågor som jag hoppas att jag kommer få besvarade. Jag till skillnad från många andra män i dag tycker inte om skägg eller det jag tänker på är min egna skäggväxt. Jag vantrivs med att gå orakad allt för länge. Tanken på att tillexempel gå på möte orakad är inget som tilltalar mig. 

I kväll får jag träffa några av de kompisarna som jag inte sett på hela sommaren. Det är en av de positiva sakerna med att hösten drar igång, man får träffa folk som man inte sett på ett tag. det blir en tydlig signal om att allt börjar ändå förväntar jag mig ett ganska lugnt och alldagligt medlemsmöte. Fylld av energi och utöver skratten och de goda stämningen kanske det blir lite prat om framtiden i största allmänhet.

Höstens pussel

Höstens pussel håller på att falla på plats. Det mesta ha börjat trilla in. Framtida möten och utbildningar och annat börjar sakta men säkert att fylla almanackan. Precis som tv-tablån som fylls med välbekanta programpunkter som idol, Bingolotto, doobidoo och Babel. Babel ser jag verkligen fram emot. Det är ett av mina favoritprogram. 

Vad bryr sig solen om det? Strålande väder utanför fönstret. När vi ändå är inne på ämnet solen, i morse gick jag upp före solen, bokstavligen talat. Med andra ord solen får sova längre än vad jag får. Jag har beställt hem någon olja med omega-3, omega-6 och jag tror även den innehöll omega -9. Det är bara att förbereda sig på de åtta mörka månaderna som komma skall.

På lunchen hämtade jag ut ett armband som jag lämnat in för lagning tidigare i sommar. Det har legat där i år med trasigt lås men nu är det åtgärdat. Inte en minut för sent. Jag överväger att lämna in mina halsband med, men vet inte. Jag är mer förtjust i Silverman i guld men får för mig att guld passar nog bättre, men vet inte.

I går blev jag påmind om hur det är att ha en ungkatt. Då jag tyckte det var dags att sova tyckte katten att det var dags att ta tag i saker och ting. Jamandes försökte Jon få mig att lämna tv-n. Då det äntligen blev mörkt gav hon upp och la sig bredvid mig och vi somna. Katten verka vara lika trött som jag efter det eviga jamandet.

Vinrankor och idol

Om man nu har x antal vinrankor kan man lika väl gräva ner dem i jorden som att springa och vattna dem där de står i sina krukor. Ge dem en chans att möta verkligheten och naturen, ett sätt att lämna de åt sitt öde och med en lyckönskning vattna dem rikligt. Mindre roligt är det då man upptäcker att massa grädde blivit ståendes i en påse och där med är det bara att kasta dem. Så kan det gå.

En klar höjdpunkt i tillvaron i dag har varit att få ge sig i kast med Håkan Nessers nya ”elva dagar i Berlin.” Jag är ett stort fan av Nesser. Jag tycker att han har ett gudomligt språk och fantastiska intriger. Med poesins verktyg beskriver han mord. Nesser är alltid Nesser, hans stil och klass är unik.

Till kvällensmat blev det en sallad som bestod av vad än jag kunde rota fram ur kylen. Jag körde en klassiker. Kvällen inleds säkert med tv-tittande. Det är rätt skönt att bara få ligga och slöa med katterna och zappa lite. Jag skulle inte bli förvånad om jag ”råkar” se lite av idol i kväll, jag tittar nog åtminstone fram till första reklampausen. Efter det finns risken att jag går över till Nesser.

En vanlig söndag

Det var ganska kyligt då jag klev upp vid sex i morse. Den första solrosen slog ut denna morgon. Det var målet med planterandet. Solrosor och kärleksört  är två personliga favoriter. Jag har ett ”pirr” i kroppen som går att jämföra med det pirret man hade som barn då man var på ett nöjesfält och precis skulle åka en karusell för första gången. Det är säkert väldigt många runt om i vårt land som i dag delar den känslan med mig just i dag. Många, barn, unga vuxna, och vuxna kommer påbörja sina studier i morgon, om jag nu förstått det hela rätt.

Under helgen har det grillats, troligtvis för sista gången den här säsongen. Äntligen har jag fått sett filmen ”Birdman.” Den var helt okej, men jag tycker inte att den var så bra att den skulle kunna vinna oscars, ändå så gjorde den det. Absolut, se den om man får chansen, men nej det är inte en film som kommer förändra mitt liv.

Ett annat söndagsnöje som jag hängivit mig åt är att stå i köket och fixa matlådor. Det är nästan lite av en söndastradition för min del. Eftermiddagssolen ligger på mot köksfönstren, eftermiddagssol, en varm spis och hyfsat sommarväder gör att det blir som en bastu i köket. Nu väntar bara ett berg av disk. 

Helgen kommer avslutas med SVT:s nya tv-serie ”mammon” så fort jag fått i mig min kvällsmat som består av tre ägg och lyckats besegra berget av disk.

Belysning

På grund av olika omständigheter tvingades jag inse att det var dags att kasta ut lite saker som gamla lampor och skaffa nya. Jag har sedan flera år haft en viss form av fönsterbelysning som ett exempel. Problemet var att den ena katten ansåg att den belysningen inte var rätt och åtgärdade det genom att helt enkelt bita sönder och slå sönder genom att ta tassen och skicka belysningen i golvet. I dag upptäckte jag en viss sorts lampa på ikea som känns väldigt rätt.

Belysningen är viktig. Man måste ha belysning som man trivs med och som dessutom är funktionell. Jag har ganska svårt för skarp belysning, jag är inte överförtjust i takbelysning. Jag har hellre separata ljuskällor som lyser upp en viss punkt tex diskbänken eller så vill jag ha svag belysning som hellre får komma från golvet än från taket. Väggbelysning är inte heller fel, vad som helst är bättre än takbelysning om jag får tycka.

Just belysning har stått högt på dagens agenda. Det var länge sen jag tog och förnyade mig på det området. Frågan jag ställer mig är: ” hur mycket belysning behöver man egentligen ha i vardagsrummet?” Jag lever ensam. i vardagsrummet kan det hända att jag äter, det sker inte nödvändigtvis dagligen. Det kan gå flera dagar i streck utan att jag äter där. Det beror på arbetstider och andra omständigheter. I vardagsrummet står tv-n på någon kväll varje vecka, långt i från varje kväll. Jag ser oftast på tv i sovrummet. Jag äter ofta min mat på min arbetsplats, och äter jag hemma blir det ofta vid datorn i arbetsrummet eller i köket. 

Även om jag skulle äta majoriteten av mina måltider förändrar det behovet av belysning? Man bär in tallriken, man sätter sig och käkar. Vill man ha mer mat får man väl gå ut i köket och ta det. Gäster har jag ytterst sällan och frågan är hur stort behovet av just takbelysning egentligen är för att kunna äta och få en trevlig måltid. Visst, man vill kunna se vad man äter, men behöver man ha takbelysning för just det? Om man har gäster och ska sitta och prata och umgås behöver man stämningsfullt ljus, det är inte det samma som strålkastare, eller hur inte? 

De senaste åren har jag haft en golvlampa i vardagsrummet, en så kallad uplight. Den tycks nu mera vara historia. Frågan är om den ska ersättas. Fins det ett behov av den? om det finns ett behov i så fall hur ser det behovet ut och hur ofta kommer jag hamna i en situation då jag måste ha en golvlampa med uplight? Vad gör man egentligen i sitt vardagsrum om man är ensamstående utan barn?

Stjärnhimmel

Jag inser att väldigt mycket av det som jag hade tänkt hinna med denna sommar får skjutas upp ett år. Samtidigt påminns jag om att det finns saker som man bör ta tag i och det snarast. Daglig motion är ett sådant exempel. Ändå kommer jag inte i väg på den där dagliga cykelturen. Innehållet i mitt kylskåp bör nog förändras. Jag är tämligen säker på att jag bör gå igenom vad jag stoppar i mig. Dessutom är det hög tid för mig att börja plocka fram de där gamla recepten över maträtter som jag borde äta oftare.

Det påstås at det ska vara en magisk stjärnhimmel så här års. Just i dag och de närmaste dagarna ska det tydligen vara en extra fin stjärnhimmel. Man får väl lyfta blicken då man är ute och tar sig ett bloss i kväll. Själv hoppas jag på att vädret ska hålla i sig, vem vet man kanske tar en tur i helgen med kameran. Det vore trevligt. Drömma får man ju alltid.  

te

Det är guldkant det

Denna dag har jag varit hemma, ensam och bara försökt röja i den värsta röran. Ändå så det som jag kommer ta med mig från denna dag är ljudboken ”springflod” skriven av Cilla och Rolf  Börjlind. Jag kan helt enkelt inte stänga av den. Det författarparet har bland anat skrivit manus till några beckfilmer. lysande bok. Jag måste rekommendera den. 

Jag är ganska förtjust i ljudböcker, just därför att jag hinner konsumera en bok samtidigt som jag håller på med annat. för mig är det vardagslyx. Något annat jag också gillar är roddar. Fast nackdelen med roddar är att det tycks inte vara så många i ens omgivning som lyssnar på poddar överhuvudtaget, än mindre just de roddar som jag själv följer. 

Jag har börjat att köra ”Alex och Sigges podd” från start. Det har mer eller mindre blivit en vana att köra ett poddavsnitt varje morgon som jag är hemma och ledig. Det där med poddar är ännu inte ett samtalsämne på allas läppar om man säger så. Men vem vet, det kanske blir det. Det vore ju onekligen kul att ha några att prata podd med. Jag menar man hör ett härligt poddavsnitt och så har man inte någon att prata med om just det avsnitt som man precis lyssnat på. Poddar, ljudböcker och fixa och trixa hemma. Det är guldkant det. Morgonen inleddes med att jag gick igenom vilka sorters te jag hade och vilka sorter jag saknade. Dagen kommer avslutas med ”allsång på skansen” det blir kul för mig.

En dag i den yngre medelålderns tecken

X antal krämer för att återfukta huden och motverka rynkor. Extra snäll "after shame balm" och rakhyvlar som ska vara i toppklass. Svindyrt och stenhård åtgång. Förbrukningen är skyhög. Ändå, det påstås ge effekt, och jag är beredd på att testa det mesta för att bekämpa ögonbryn som faller ner likt rullgardiner och påsar under ögonen som skjuter upp underifrån.

Motionen tar allt mindre tid per dag men i stället måste jag uppenbarligen röra mig på daglig basis. Glasögonen åker på allt oftare och jag fruktar att jag innan nästa sommar kommer tvingas att ha glasögon all vaken tid. Då jag inte rakat mig på ett par dagar upptäcker jag att skägget inte längre är svart utan spräckligt. Jag borde dra ner på kaffet och dricka mer te, och ännu hellre mer vatten. Jag måste äta rätt, börja med kosttillskott och så vidare. 

Då jag besökte en känd kedja på lunchen informerades jag om att jag behövde en del prylar. En kräm som jag skulle ha på morgonen. En kräm för kvällen. Dessutom skulle jag ha som ett stift och dra med runt ögonen både morgon och kväll. Rakvattnet har bytts ut mot något som liknar grädde så kallad after shave balm. Hudlotion, raklödder, rakgel och deodoranter, allt har bytts ut mot det ungdomliga kaxiga till det förståndiga och mjuka för känslig hud. Kapitulation ? 

Vad händer? Det känns som om jag är mer tidskrävande en en liten unge. En unge klär man väl på morgonen, trycker ner lite käk och borstar tänderna och sen är det bara att skicka ungen till skolan. Om det ändå bara vore fjollig fåfänga, men det känns som om allt detta krävs för att jag ska må bra, för att inte hela jag ska rämna likt en staty i Athen som utsatts allt för länge för luftföroreningar.  Råder det några som helst tvivel om att jag är en man i yngre medelåldern? 

Då så då kör vi då

så är vi då på plats. Jag och tre ganska livliga katter har krupit ner i sängen framför tv-n. twitterkudden är på plats och kvällens höjdpunkt blir naturligtvis dokumentären om Olof Palme. 

Det är nu det börjar va? det är nu allvaret börjar?  Motvilligt har jag klurat på en liten motionsrunda som jag kan ta med cykeln dagligen för att hålla mig i form. det är tveklöst så att i min ålder väljer man inte att röra sig. Man måste. Trots viss motion förhindrar det inte förfallet, men det kan möjligen bromsa in det förfall som drabbar alla i min ålder, en del drabbas hårdare än andra. Inte nog med det, man somnar tidigt och vaknar tidigt. Meningen med livet tycks vara ”morgonkaffet” och livets stora fråga är där med ”kommer jag kunna få i mig något morgonkaffe utan att det blir allt för mycket strul på vägen."

Vibben

Varje år får jag den där känslan i augusti. Den där speciella känslan. Jag tycker att John Holms text ”den öde stranden” som även Gessle spelat in. Jag tycker de fångar känslan perfekt. De seaste dagarna har jag burit just den känslan i kroppen. Känslan avtog knappast då jag vid nio i morse försökte klippa gräset. det var betydligt tyngre ä jag trott. daggen hade inte gått ur gräset, vilket jag blivit van vid att den gjort vid nio på morgonen.

John Holms kommer före Tove Jansons ”Höstvisa” i min almanacka. Först ”de öde stranden” sen ”höstvisa.” Fukten går i tvätten betydligt tidigare på kvällen och då man cyklar hem så känns fukt och kyl trots att dagens luft varit het och torr. För mig är dessa båda texter sensomare och höstens motsvarighet till ”nu grönskar det” och ut i vår hage.

Glasmugg är guldkant

En dag fylld av trevliga möten med familj och en mycket god vän är över. Visst är det skönt att få umgås med familj och vänner. Annars har denna semesterdag bestått i att springa runt, hämta paket, städa och bara få koll på läget. Men det är härligt det med. Vardagslyx kan bestå i att få dricka kafé ur en glasmugg vars handtag är perfekt. kaffe drickes bäst ur glasmuggar, i brist på glasmugg får man ta ett vanligt glas från ikea. Så enkelt är det bara.

kaffe ur en glasmug och så Alex och Zigges podd. I bland kan det kännas som man vill försöka ”hinna med” men allt som oftast ärret just det där som man ”vill hinna med” som verkligen ger energin. det där mötet, det där telefonsamtalet, det där sms:et. Hur som helst, landar hemma flera timmar senare än beräknat och redan på väg mot sängen för att förhoppningsvis kunna somna i tid och vakna utvilad i morgon, redo för att möta en ny dag. 

Monster

Problemet med en skadad ungkatt är att hon inte kan vara stila. Skadan är inte allvarlig, det är en sträckning. De äldre katterna vaknar, sträcker på sig, sömnigt och majestätiskt rör de sig genom huset. Ungkaten har en helt ana attityd. förvisso sträcker hon på sig men sen rusar hon genom huset eller studsar fram. Hon kastar sig upp i klätterträdet, upp på byrå och bänk, sladdar över matbordet. det är som om det är omöjligt att gå fram. Hon tycks älska att leka ”skeppsbrott.” När leken ”skeppsbrott” blir tråkig brottas hon gärna med någon av de andra katterna eller så ger hon sig på någon av alla de leksaker som ligger spridda över golvet. Det kommer ta tid innan de där skadan läkt ut. jag undrar om hon någonsin kommer bli vuxen och majestätisk. ”Penny, Penny, Penny” skriker jag med alt högre röst, hon bryr sig inte. ADHD big time baby.

En film till helgen kanske vore något

Solen går ner en timme tidigare i dag i jämförelse med när den gick ner 21 juni. Jag sitter och funderar på att ”birdman” och ”gentlemen.” Jag vet inte om det är ”rätt” men det är ändå så tankarna går. Streama från netflix är nog inte så sannolikt, de filmerna har inte nått dit. Jag hyr inte en film på traditionellt vis, det gör jag bara inte. Fy fanken dyrt och så måste man lämna tillbaka filmen. Man kan ju hyra via nätet och det vore förstås en tanke. men jag är inte säker på att det blir så mycket billigare. Dessutom är jag inte säker på att jag vet hur man ska göra, än mindre är jag säker på att jag har rätt teknik. Nej jag får helt enkelt köpa filmen om jag ska se den, åtminstone den här gången. "Åtminstone den här gången” säger jag till mig själv medan raden av dvd-filmer växer. DVD-fodralen har allt som oftast spår kvar av röda prislappar vilket vittnar om att jag troligtvis köpt dem på coop.

En timme tidigare, solen går ner en timme tidigare i dag i jämförelse med 21 juni. En timme tidigare och jag vaknar i ottan och jag går runt med Peter Le Marcs ”ända till september” i lurarna. Jag kommer inte stänga av förrän jag åtminstone druckit en kopp kaffe, åtminstone en. 

Så börjar det om

Jag försöker komma in i rutinerna, tillbaka till vardagen. Jag medger att det går så där. Jag sorterar och jag undrar var ifrån alla böckerna kommer som jag hitta i plastpåsar. Jag frågar mig var jag ska göra av dem. 

Detta är sommaren som jag inte hann med något alls. De där böckerna blev liggande, tv-serierna hann jag inte med. Det känns som jag övergav mitt liv och nu går jag runt och försöker hitta tillbaka. Jag försöker lyssna i kapp de roddarna som jag prenumererar på. 

Nej det är bara att börja kolla inkorgar, tacka gudarna för alla askar och plastbackar med lock, de förvaringslösningarna har jag helt snöat in på. ändå, vad det handlar om är tt gå igenom alt, förbereda och få e överblick, bilda sig en uppfattning om läget.