Varje år får jag den där känslan i augusti. Den där speciella känslan. Jag tycker att John Holms text ”den öde stranden” som även Gessle spelat in. Jag tycker de fångar känslan perfekt. De seaste dagarna har jag burit just den känslan i kroppen. Känslan avtog knappast då jag vid nio i morse försökte klippa gräset. det var betydligt tyngre ä jag trott. daggen hade inte gått ur gräset, vilket jag blivit van vid att den gjort vid nio på morgonen.
John Holms kommer före Tove Jansons ”Höstvisa” i min almanacka. Först ”de öde stranden” sen ”höstvisa.” Fukten går i tvätten betydligt tidigare på kvällen och då man cyklar hem så känns fukt och kyl trots att dagens luft varit het och torr. För mig är dessa båda texter sensomare och höstens motsvarighet till ”nu grönskar det” och ut i vår hage.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar