En man i yngre medelåldern som skriver om allt mellan himmel och jord där singellivet är den röda tråden. Om man läser min blogg noga kan man skymta fragment av min humor som är torr och aningen syrlig som vitt vin. Denna blogg är snaras kåseri än absoluta sanningar, snarare hypotetiska resonemang än propaganda, snarare skönlitteratur än föreläsningar. Detta är en del av "Cirkus PPQ följ mig gärna på twitter https://twitter.com/cirkusppq eller instagram @cirkusppq
onsdag 5 augusti 2015
Monster
Problemet med en skadad ungkatt är att hon inte kan vara stila. Skadan är inte allvarlig, det är en sträckning. De äldre katterna vaknar, sträcker på sig, sömnigt och majestätiskt rör de sig genom huset. Ungkaten har en helt ana attityd. förvisso sträcker hon på sig men sen rusar hon genom huset eller studsar fram. Hon kastar sig upp i klätterträdet, upp på byrå och bänk, sladdar över matbordet. det är som om det är omöjligt att gå fram. Hon tycks älska att leka ”skeppsbrott.” När leken ”skeppsbrott” blir tråkig brottas hon gärna med någon av de andra katterna eller så ger hon sig på någon av alla de leksaker som ligger spridda över golvet. Det kommer ta tid innan de där skadan läkt ut. jag undrar om hon någonsin kommer bli vuxen och majestätisk. ”Penny, Penny, Penny” skriker jag med alt högre röst, hon bryr sig inte. ADHD big time baby.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar