kalhygge kan nog ha sin charm

Gryningen kommer med frost. Kanske frosten återvänder med kvällen. Det är mörkt när jag vaknar och september är så gott som över. Jag längtar eter biografens mörker. Jag hittar tillbaka till min musiksamling innan kaffet bryggts klart och det ger luft till mina tankar. Allt det där som jag ännu inte tagit tag i kanske jag åtminstone kan överväga att göra något åt inom de närmaste åren, att tänka i mindre tidsramar än år känns för instängt.

Det finns saker som jag borde ta tag i, och ska det bli något av det hela borde jag göra något åt det just nu. Helst borde jag ha gjort något åt det redan i går.  Jag borde ta tag i de där vuxengrejerna, fundera på försäkringar och spara till renoveringar som är allt för välbehövliga.  Jag kanske borde rusa i väg och köpa lökar för att det ska blomma i min omgivning kommande vår. Och från marken under minna fötter och hela vägen norr över dröjer minusgraderna sig kvar efter natten.

I ljudbokens klimax bröt ett inkommande samtal sig fram. Då jag svarade mest för att bryta mot mina principer frågade en kvinna om jag var jag. Jag svarade med motfrågan om vem hon var. Så höll vi på en stund. Tillslut utgick hon från att jag var jag. Då hon nöjde sig med mitt ”hmmande” som bekräftelse började hon rabbla mitt telefonnummer. Jag lyssnade bara. Efter det sa h hon ”grattis du har vunnit..:” då tackade jag för mig, jag lade på och blockerade numret. Det är hypotetiskt möjligt att jag verkligen vunnit något, sannolikheten säger något anat. Troligtvis skulle hon försöka få mg att acceptera någon deal, man vinner inte bara så där utan att det är något skumt.

Mörkret utanför fönstret på morgonen får mig att ta till vitamintillskott. Jag vet inte om det fungerar, men jag tror på det och det kanske räcker. Media fylls av inrikespolitik. Jag kommer inte ifrån känslan av att det är något bekant över den regering som förväntas tillträda, men samtidigt hyser jag mina tvivel, kan denna regering existera med vår samtid det bekanta finns en känsla av det föråldrade, det förlegna. Samma känsla som inrikespolitiken ger mig återfinner jag i de bilder som jag sparat på min dator. September12, september13, och nu september 14. Jag upplever inget naturligt behov av repriser. Tiden är inte oändlig, och den ligger inte alltid framför en. Vad gör man liksom då oktober tagit slut? Hur brukar man säga? ”Man ser inte skogen för alla träd?” Just så kan jag känna det då jag går och plockar av bänkar och bord. Det är då jag funderar på om inte kalhyggen kan ha sin charm trots allt.

hockey

Något som jag inte brukar ta upp är min kärlek till hockeyn, men jag älskar hockey. Hockey är inte en idrott, det är religion och jag älskar sporten snarare än ett lag. Ändå håller jag på Färjestad. Dock ser jag ett stort problem hos Färjestad och det är all den tid som de spenderar i utvisningsbåset. Jag tror att Färjestad varit det mest utvisade laget två säsonger i följd och jag skulle inte bli förvånad om det blir en tredje säsong om man inte ändrar på den ovanan. Många envisas med att hävda att det gått relativt bra för Färjestad de senaste säsongerna. Jag skulle vilja ställa frågan ” hur mycket bättre hade det inte kunnat gå om de inte dragit på sig onödiga utvisningar.” Färjestad är ett lag som känns gammalt och jag tvivlar på att man faktiskt lyckats med återväxten på ett önskvärt sätt efter det att Jönsson lämnade laget. Jag tycker det mesta som har med Färjestad att göra andas sorg och hopplöshet. Man behöver ändra på det mesta, ny ledning, ny spelplan, ny attityd, nya influenser. Jag tror inte på Färjestad som svenska mästare i vår. Däremot tror jag på HV71.

HV71 tycker jag har börjat sända ut bra vibbar. HV71 har muskler som faktiskt få svenska lag har, dock är Färjestad ett av de lag som har lika stora muskler som Hv71. HV71 har pengar, de har kunnande och de har folk att ta av. HV71 tror jag kan växa och sen när det kommer till slutspel så når de sin topp. Jag tror HV71. Även Örebro kommer gå bra, de har nog kommit för att stanna. Laget börjar kännas allt stabilare och de har en god chans att ligga där i tabellens mitt och ta sig till slutspel. Vart Frölunda, Modo och Brynäs är på väg vete gudarna. Leksand hade inget att göra i SHL och det märks allt tydligare just nu.

I går bekantade jag mig med Siri för första gången, och det var väl spännande. Men jag har kommit underfund med att jag ännu inte lärt mig IOS7 än mindre IOS8. Jag förstår mycket väl att om man inte förstår sig på IOS så kan man omöjligt använda sin telefon till fullo. Jag får helt enkelt inte valuta för pengarna. Som vanligt så vänder jag mig till youtube som brukar vara fylld med information. Det enda jag kommit fram till är att IOS8 innebär mer pekande och dragande med fingrar och mindre tryckande med fingertopparna. Dra hit och dra dit.Ios8 känns som om det gör att man kan jobba snabbare med telefonen helt enkelt.

Irritationen över att dator och Iphone strular går knappt att beskriva med ord. Just det påminner mig om hur viktig mobil och dator är i dagens samhälle. Man klarar sig inte utan i dag, hur skulle jag tillexempel kunna betala räkningar? Därför är det viktigt att hålla dator och mobil i gott skick, och då man stöter på patrull är det inte kul. Vikten av den nya tekniken kanske speglas i priset för den nya Iphonens 6 plus som man får för drygt 9500 kronor.

En onsdag för 20 år sen

Just detta inlägg är märkligt att skriva. Dels för att minnet är grumligt då det väl kommer till fakta, det handlar snarare om känsloupplevelser, dels för att en hel nation påverkades. Jag minns det som att jag vaknade på morgonen och hörde första rapporten på radio. Estonia hade gått under. Det kändes obegripligt, jag vet att jag försökte snappa upp vad som sades. Det kändes hopplöst och så onödigt. Vad hade skett? 

Senare den dagen onsdagen den 28 september 1994 befann jag mig hos min dåvarande flickvän och hennes familj. De hade flyttat till min stad tidigare samma år, de hade flyttat från Lindesberg som drabbades väldigt hårt. Tv-n stod på hela dagen. Chocken övergick sakta men säkert till sorg. En sorg som låg som en tung våt filt över oss. Landet hade fått en ny statsminister och Carl Bildt skulle avgå. Landet stod inför en stor folkomröstning som gällde EU-medlemskap. Allt detta suddades ut, allt försvann och media fylldes av denna tragedi.

Ganska snart kom en viss form av vrede och efter det kom spekulationerna i gång. Vad hade man haft för last, varför hade det skett, försökte man dölja sanningen för oss medborgare? Konspirationsteorier förekommer alltid, även om det nu förtiden finns vittnen med mobilkameror och vi lever i en form av övervakningssamhälle som vi inte gjorde vid den tidpunkten. 

Palmemordet, Estonia och tsunamin är nog de tre största katastroferna jag upplevt näst följt av Göteborgsbranden och mordet på Anna Lindh. Rangordningen gör jag utifrån hur jag upplevde omgivningens reaktioner bör man tillägga. 

Det mörka vattnet som revs upp av vågor, Ljudupptagningar från den nattens radiotrafik, ytbärgare och reportrar på en kaj. Så minns jag tv-bilderna. Det fanns inget internet 1994. Jag minns hur min dåvarande flickväns familj ringde runt till allt och alla de kände som skulle kunna veta något. Det man fick fram vill jag minnas var minst sagt magert material. Jag tror att de fick reda på att någon de kände hade befarats omkommit. Direktsänd tv från några fåtal tv-kanaler det var det enda informationsflöde som gick att tillgå. Jämför med skogsbranden sommaren 2014 då bilder spreds över nätet kontinuerligt. 

Vad var det som hände? Min högst personliga uppfattning så här 20 år senare är att det som skedde var att Estonia befann sig ute på Östersjön i hårt väder. Bogvisiret slets upp och vatten strömmade in och Estonia sjönk. Så här tjugo år efteråt kan man diskutera om Estonia borde ha lämnat hamnen eller inte, och man kan diskutera i vilket skick bogvisiret var. Det var diskussioner  som tog sin början ganska så omgående efter katastrofen.

Väntan, chocken, sorgen och spekulationerna om vad som hade hänt var det jag minns från den där eftermiddagen. Jag kände ingen som omkom i Estonia, men det kändes som om alla kände någon, eller kände någon som kände någon som varit med på Estonia. 

Ett kvarts sekel sedan

Året 1989 vars betydelse jag aldrig kommer förstå. Jag försöker lägga fokus på 1990 och fram till 2001. Ändå så har jag en känsla av att 1989 var minst lika viktig. Det var det året som jag började läsa böcker frivilligt. Jag lånade "femböckerna" och böckerna om "Holmes". Jag övergav helt enkelt "agent X9" och "Tintin" för böckernas värld. 989 kom Roxettes singel ”the look.” den singeln var inkörsporten till min orubbliga kärlek till pop i allmänhet och Gessle i synnerhet. I morse intervjuade de Gessle och det var så jag kom att tänka på det. Alice Coopers ”trash”, Madonna ”like a prayer” är andra exempel. Man skulle kunna säga att musiken och då först och främst popmusiken flyttade in i mitt liv just detta år. Jag började skapa mig en bild av vad jag gillade, jag fick en uppfattning om vilken musik jag ville ha och vilken jag helt undvek. Musiken blev en del av min identitet.

Jag slog över till kunskapskanalen där man sänder live från bokmässan. Samtal kring östblockets fall togs upp. Berlinmuren som faller 9 november och Rumäniens diktator som möter sin död på juldagen 1989. Tre år tidigare hade man skjutit Olof Palme och omvärlden gläntade på dörren till min barndom. Man kan säga att den 9 november 1989 sparkade omvärlden in dörren till min barndom och två år senare, i augusti 1991 då Jeltsin stod på tanksen och gormade var omvärlden en del av min vardag. 

Sommaren innan Berlinmurens fall hade massakern på himmelska fridens torg ägt rum. Det enda jag minns är killen som står framför stridsvagnen. Jag minns inte just massaker. Det har jag förstått senare. Men från nyhetssändningarna i juni 1989 minns jag bara killen framför stridsvagnen. Däremot minns jag mer av Östblockets fall. En värld förändrades faktiskt som jag upplevde det. Mindre än ett år efter Berlinmurens fall hade Saddam Hussein attackerat Kuwait. Berlinmuren faller, och Saddam Hussein ger sig på Kuwait och sen drar ”operation ökenstorm ” igång. USA i regelrätt krig i arabvärlden, de hade haft ett finger med i det mesta som hänt i arabvärlden, men regelrätt krig var en annan sak samtidigt som Sovjet föll. Reagan och Gorbatjovs eror skulle bytas mot Jeltsin och Clintons. Kanske var det just detta år som var startskottet, det var då allt tog form, fick sin början i det som skulle bli ett identitetsbyggande för min del. Det påmindes jag om i morse då jag såg Gessle på nyhetsmorgon. 

Nu är det dags för fredagsmys

Jag möts av påståendet att fredagsmyset firar 20 år, det står om det i tidningar och pratas  om det på tv. Ordet dök tydligen upp i Göteborgs-Posten 1994. Tacos, chips och riktig tv-underhållning samt inte allt för sällan en relativt ny film på tv, dessutom hade tv 4 börjat nå ut i stugorna, samtidigt som internet ännu inte nått ut, fackdatorn hade inte blivit var mans egendom. 

Jag tror att just det att tv-utbudet hade förändrats, det fanns både familjeunderhållning och relativt nya filmer i tv-utbudet var avgörande. Bingolotto blev 90-talets motsvarighet till Hylands hörna. Tv-program som " på spåret" och " sikta mot stjärnorna" var naturligtvis en självklarhet för mysandet. Tv förändrades ganska så mycket de där åren som följde, program som " Robinson" eller " på rymmen" kändes nytt. För min del var just " sikta mot stjärnorna" ett måste. 

På något sätt lyckades man skapa en bro mellan fredagsmyset och internet via sociala medier. En bro som började byggas redan då vi tv-tittare skulle ringa in och rösta för vem som skulle vara kvar och vem som skulle åka ut. Tonvalstelefonens betydelse ska inte underskattas. I väntan på appar och hashtags var tonvalstelefonen gudomlig. Kanske den var minst lika viktig för att fredagsmyset skulle få ett fortsatt liv och bli något av en modern folkrörelse som tydligen pågått i tjugo år. Fantastiskt.

Mitt fredagsmys består av att se på " Doobidoo" och samtidigt diskutera programmet via twitter. Kanske det i sig är något som förstärkt fredagsmyset ställning. Även om man är singel utan barn så kan man mysa med andra framför tv-n genom just sociala medier. 

Storebror ser dig

Så sent som i går kom ämnet upp på tv-nyheterna. Myndigheter som hade begärt ut uppgifter om människor som använder facebook. Känslorna var väl inte direkt upprörda. Jag tror inte att gemene man blir upprörd längre. Och det borde inte gemene man bli heller. Jag ska göra allt som står i min makt för att undvika all form av politik i detta inlägg. Jag lovar.

”Storebror ser oss” och man får det att framstå som om ”storebror ”smyger runt. Så har det säkert varit då man avlyssnade folk, och det förekommer säkert fortfarande att det smygs runt. Men det är ganska svårt för ”storebror” att inte se oss då vi hoppar runt och viftar med armarna framför ”storebrors” nylle. 

Jag är en av dem som hoppar runt mest av alla. Mitt instagramkonto visar vad jag gör, min blogg och mitt twittrande talar om vad jag tycker och tänker och Facebook visar vilka jag umgås med och vilken relation jag har till de olika personerna. Dessutom kan man se vad jag handlar, för det är jag väldigt noga med att tala om i min senaste facebooksuppdatering. ”Storebror ser mig”, storebror har inte en chans att undkomma mig även om ”storebror” blundar så mycket som han bara kan.

Jag kräver att ni ”gillar” och att ni delar. Jag kräver att den nya appen har så mycket data som möjligt. Appen ska kunna tala om vad klockan är, var jag befinner mig, och helst ska den kunna ge mig en chans att tala om med vem jag gör vad och jag kräver att all information som appen tvingas tugga i sig sedan går att dela med enkelhet på instagram, twitter och facebook. Klarar inte appen det, då är det inte en app för mig. Runkeeper, Instawether är några exempel på dessa appar.

Många fruktar ”storebror” vilket i och för sig inte är obefogat. Jag funderar mer på vad händer då dina grannar ”leker storebror.” Ingen människa är längre anonym. Säpo, skattemyndigheter, arbetsgivare skulle kunna kolla oss. Men att grannarna vet allt känns ju mindre lockande. Värst är naturligtvis det att inbrottstjuvarna bara behöver ha en smartphone, de behöver inte springa runt och kolla om man tagit in posten. Leta upp villaägaren på facebook, kolla senaste statusuppdateringen, kolla vad villaägaren gjort på instagram och så är det klappat och klart. Hela familjen har tagit en weekend i London. Dessutom åkte familjen på weekendsemester med deras bästa vänner som bor på andra sidan stan. Om man nu kollar instagramkontot så vet man att familjen har tre platt-tv, fyra mobiler och dessutom lite guld som frun brukar bära vid ett par tillfällen per år. Tjuvarna kan ju få smyckena värderade och hitta köpare innan de ens gjort brytet. Nej ”storebror” är inte fiende nummer ett.

Som saker och ting nu utvecklats börjar det kännas som vi gått från anonymitet på nätet till att skapa ett nytt digitalt ”bysamhälle.” ”Alla känner alla” och inget är längre en hemlighet. Då något illdåd inträffar så vet man snart både vem offret är och vem gärningsmannen är. Det komplexa är totalt, anonymiteten går att skapa för den som vill på bara en kväll. En ny fejkad identitet har snart skapats. Sen tar det inte så lång stund att se genom masken. Men paradoxalen är att alla vet allt om dig. Och det är användaren själv som aktivt skapar den situationen. Det har inget med storebror att göra. 

Jag fruktar inte ”storebror” och jag fruktar inte underättelsetjänster. Jag ser däremot viss problematik kring att vi gör det väldigt enkelt för inbrottstjuvar. Jag ser en viss problematik med att vi återinför ”bysamhället.” Jag ser ett stort problem med industrispionage, men det har ju inget att göra med hur vi vanliga människor använder nätet. Men det där med att ”storebror ser dig” tycker jag är lite tramsigt just därför att vi springer runt och viftar med armarna i luften framför ”storebrors ”näsa. Det är vi själva som frivilligt och med glädje ger ”storebror” informationen och vi är nog ganska medvetna om fördelar och nackdelar som den nya tekniken för med sig. Vi har gjort ett eget val.

Där finns även lösningen, det egna valet. Om vi inte gillar det är det bara att dra ur sladden. Jag tror det är lite överdrivet det där med att allt sparas för alltid. Nej allt sparas för alltid, men vem bryr sig? Vi är så inne i att kräva det senaste. Det som vi gjorde för två år sen må ha varit korkat men det är ”old news.”Och vad än du har gjort så kan du ge dig fan på att troligtvis har både din granne och din chef gjort minst lika dumma grejer. Och om grannen eller chefen jiddrar kan man ju alltid googla vederbörande och ge tillbaks med samma mynt eller?

nej det var inte bättre förr (text-tv 40 år?)

Metallrester från utbrunna värmeljus samlas på hög. Det är kyligt och rått och jag sitter med mitt kaffe och stirrar åter på en skärm. En känsla som jag inte har grund för sprider sig inom mig och växer sig allt starkare i takt med at jag öppnar det ena dokumentet efter det andra. Tabeller staplas på varandra för att bygga upp en solid grund för de beslut som tas. Ändå känns det som om det är en studie i detaljer och frågan är om en del saker som lyfts behöver studeras under en lupp. Ändå saknar jag kött på bena. Jag förstår inte språket eller det som står skrivet mellan raderna.

Detta är en av mina semesterdagar. Det är så här jag spenderar semestern uppenbarligen. Dagen har flutit på i tystnad. Jag hörde för några dagar sedan att text-tv fyllde 40 år, min barndoms internet. Det gick så långt att man till och med spelade bingo via text-tv en period. Text-tv är inget att skratta åt, det var där det ”senaste” poppade upp som flash, idrottsresultat, nyheter som tillexempel en väpnad konflikt som blossat upp och så vidare. Text-tv refererade man till vid samtal olika sammankomster som tillexempel födelsedagar.  I dag kan vem som helst göra ett filmklipp och få spridning på det. En olycka på en ödslig vägsträcka i Norrlands inland som en förbipasserande råkar filma kan alla se oavsett var på jorden du befinner dig. Det handlar bara om att klippet ska synas och att publiken ska söka upp just det klippet. Producent och konsument ska finna varandra, genom att synas och söka. Text-v och dess storhetstid kan i dag vara svårt att få grepp om, även om det var genialt. Text-tv var ett lika starkt säljargument som tex 3D-ready är i dag.

Så sent som för tjugo år sedan var text-tv något som användes flitigt. Jag skulle inte bli förvånad om tex-tv var relativt användbart för tio år sedan med, då Gudrun och Tsunamin plågade den svenska själen. Det där med att lägga upp rörliga klipp på youtube är ju inte så gammalt, och det att ha bambuser eller rörlig bild via instagram är faktiskt bara något som funnits i ett par år. I minst tjugo år var text-tv något väldigt stort, i tjugo år och mer där till. Kommer instagram och Facebook fira 40-årsjubileum? Nej allt var inte bättre förr, men nog är text-tv väl värd en hyllning.

En annan sak som förresten har blivit bättre med ny teknik är det där med foto. I dag har alla bilder på facebook och instagram. Man behöver bara trycka gilla lite plikttroget, i värsta fall tvingas man dela någon bild på fasters nya barnbarn förlossning men sen är det lugnt. Runt 1981 var man tvungen att gå igenom hela album med bilder medan hen pratade och bläddrade. Man fick inte vidröra fotona. Somliga hade diabilder och projektor. Det var inte roligare direkt. Nu kan man scrolla, trycka till med tummen på bilden och i samma stund som man tryckt till på bilden har man gjort ett ”gilla”, fan det gillar jag. Nej allt var verkligen inte bättre förr, det är riktigt skönt att slippa fotoalbum och diabilderna.

Att citera Ulf Lundell i slutet bara en sådan sak

Det ligger som en hinna av frost över gräs och kärleksört då jag vaknar. Jag hinner inte sätta mig vid datorn förrän Penny jamar och vill ha sällskap. Tre minuter senare har Penny rymt och springer runt  hela huset och jamar. Tuff och jag sätter oss vid datorn medan Penny leker och Gruff tittar nyfiket på från avstånd.

Den som påstår att man ”inte blir lyckligare av pengar” har inte sett mitt saldo. Just nu skulle jag bli väldigt lycklig av pengar, ett par tusenlappar just nu skulle kännas som total lycka.

Etanolkaminen är underbar, men den slukar spisbränsle. Den är inte direkt billig i drift. En liter räcker till två, tre tillfällen. Jag skulle gissa på att en liter spisbränsle kanske ger yra, fem timmars brasa så att säga.  Dyrt men mysigt.  I dag är en dag då man går runt i mjukisbyxor och med fliströja. Ljudboken är ett fantastisk sällskap.  Den första antydan till höstförkylning gör sig påmind och honungsvatten är det bästa botemedlet.                                

Ändå, efter dagar av grubblande känns det som om jag kommit fram till ett beslut. Det krävdes att jag försökte minnas vad det egentligen handla o. Det är ganska lätt att säga ”nej” desto svårare att svara ”ja.” ändå är det precis det som jag har kommit fram till, jag kommer säga ”ja” och jag kommer argumentera för ett ”ja.” Det känns rätt.  Det krävs inte ett ”ja” men ett ”ja” skulle underlätta betydligt.

Dagen har jag för övrigt spenderat med att gosa med katter, plockat hemma,  och suttit och stirrat på diagram i över en timmes tid. I över en timme satt jag där med Gruff och stirra på skärmen och försökte hitta något tecken, en ledtråd eller en tanke.  I dagar har jag funderat på om jag ska säga ”ja” eller nej.” Under tiden som jag gått och plockat har jag bara funderat och i sanningens namn fokuserat på ett ”nej.” då jag började tänka ”ja” blev det desto enklare. Spännande insikt. Nu känns det som jag kan njuta av en kväll med twitter och få gå upp i tv-utbudet. Gissa om jag ser fram emot det.                             

Låt mig citera en strof ur Ulf Lundells tex ”på fri fot” avslutningsvis. ” Bättre skrika ett Ja! än att viska ett nej.”               

vad ska man göra då man inte tror på gud?

Ibland känns det som om det tillkommer en tablett per år i den dagliga konsumtionen av tabletter. Det är inga allvarliga saker. Det mesta handlar om att kompensera ”brister” på tillexempel vitaminer eller dylikt. Men ändå, just det att få lägga till en tablett för varje födelsedag skapar en sorg inom mig. Ändå är det värsta ens omgivning, man ser hur de runt omkring en också blir äldre.

De där personerna so funnits kring en mer än tio år förändras också. Det händer saker i deras liv med. Föräldrar som blir äldre och får sämre hälsa. Då man träffar de där personerna som man har omkring sig på möten tillexempel och frågar dem ”hur de mår” har jag kommit på mig själv med att hlla andan av rädslan och fruktan. Cancer, hjärtproblem, svår diabetes, en rygg som håller på att kollapsa, alla tänkbara alternativ snurrar runt inom mig innan de svarar ”allt är bra.” Förr kulle jag tolka ett sådant svar som visst ointresse från motparten. I dag blir jag glad av ett sådant svar.

Kanske var det så att jag levde i tron om att jag skulle leva upp till mottot ”lev hårt dö ung.” Nu inser jag att jag inte längre är ung. Jag inser också at jag högst sannolikt inte kommer dö hastigt och lustigt. Saker som hjärtinfarkt, cancer och andra små trevligheter blir helt plötsligt faktorer at räkna med då man varit storrökare i över 20 års tid. Det är kanske bara att hacka i sig. Värre är att andra runt omkring en börjar drabbas av det ena och de tredje eller så har de man känner någon i sin absoluta närhet som drabbats av något skit. Människor i min ålder drabbas. Och jag påminns om det varje gång som jag får lägga in en tablett till med hälsokost eller vad det nu ka tänkas vara. Min kropp har otvivelaktigt sina brister och jag försöker lappa ihop det med hälsokost. Vad ska man annars göra då man inte tror på gud?