I dag blir en dag på stan. Hur schemat ser ut har jag inte en aning om. Jag vet bara att det ena efter det andra ska fixas. Instagram blir min bästa vän dagar som dessa. Det blir som ett sätt att sända ut signaler om att jag finns. Fast det är klart, Instagram kanske är ett sätt för mig att lämna spår i fall jag skulle gå vilse så att någon kan hitta mig. Sociala medier som till exempel Instagram har fått ryktet om sig att bli ett forum för ”skryt” och narcissism. Enkelt uttryckt man gör inlägg som visar vad duktig man är som motionerar, vilken god mat man lagar och vilka trevliga vänner man har som vill umgås med en. För mig är det nog en fråga om att lämna spår i fall jag skulle gå vilse i tillvaron. Risken finns.
I dag är risken skyhög att jag kommer gå vilse i tillvaron. Jag har matat ”påminnelser” full med allt möjligt. Men sen i går kom nya besked. Beskedet var enkelt, planen har lagts ner, det nya just nu är att det finns ingen plan. Så kan det gå. Jag kommer dessutom tvingas att köpa kläder. Något blått eller orange. En dag som upplagd för att jag ska irra mig fram i tillvaron. Jag har ingen plan, men jag överväger att prioritera andningen. ”PPQ kom ihåg att andas, låt oss börja med det.” Varför måste jag handla kläder? Det får mig att känna mig så ja…?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar