sömnigt

Sömnen frestar mig runt lunchtid. Det är i och för sig inte så ovanligt, men den senaste tiden har behovet av att sova varit extra stor. Jag skulle vilja påstå att jag har semester, jag är nästan säker på att så är fallet, men jag är lite osäker. Jag har inte riktigt koll på vilken dag som är vilken, det grundar sig i praktiska oh fullkomligt logiska orsaker.

Planer inför helgen ska ta sin form. Helghandling borde genomföras. Bristen på självdisciplin gör att jag ännu inte dammsugit vilket hade varit önskvärt. I hallen står pappkassar med reklam som ska till återvinningen. Ytterligare en kattlåda har införskaffats, kattunge kommer med största sannolikhet hämtas hem i slutet av denna helg. Penny. Regeringsbildandet roar mig inte, åtminstone inte i denna fas. Det parlamentariska läget finns inte mycket att orda om. Det kommer finnas tid för politiska resonemang. Penny är viktigare. För 14 dagar sen vill jag minnas att jag publicerade de första fotona på Penny. Min roll som husse upptar just nu större delen av mitt fokus.

En lapp siter klistrad på skrivbordets glasskiva. Punkter, små rubriker eller vad man nu vill kalla det för har krafsats ner. Jag lovade tidigare på förmiddagen att ta tag i just dessa punkter. Drygt åtta punkter och endast en av dem är avklarade. Det är som det är och just inget att gräma sig för. ”det kan omöjligt brådska” intalar jag mig själv. Och om det nu skulle göra det så har jag gott och väl tjugotvå timmar på mig. Något lär hamna i mappen för att sedan skickas vidare och där igenom kunna läggas till handlingarna.

Förvisso har september varit soligt och varmt men ändå känns det som om det viktigaste just nu är att klippa gräset innan regn och höst kommer. Det känns som om det blir sista gången i år. Jag har bara en känsla inom mig som säger det.