Ibland känns det som om det tillkommer en tablett per år i
den dagliga konsumtionen av tabletter. Det är inga allvarliga saker. Det mesta
handlar om att kompensera ”brister” på tillexempel vitaminer eller dylikt. Men
ändå, just det att få lägga till en tablett för varje födelsedag skapar en sorg
inom mig. Ändå är det värsta ens omgivning, man ser hur de runt omkring en
också blir äldre.
De där personerna so funnits kring en mer än tio år
förändras också. Det händer saker i deras liv med. Föräldrar som blir äldre och
får sämre hälsa. Då man träffar de där personerna som man har omkring sig på
möten tillexempel och frågar dem ”hur de mår” har jag kommit på mig själv med
att hlla andan av rädslan och fruktan. Cancer, hjärtproblem, svår diabetes, en
rygg som håller på att kollapsa, alla tänkbara alternativ snurrar runt inom mig
innan de svarar ”allt är bra.” Förr kulle jag tolka ett sådant svar som visst
ointresse från motparten. I dag blir jag glad av ett sådant svar.
Kanske var det så att jag levde i tron om att jag skulle
leva upp till mottot ”lev hårt dö ung.” Nu inser jag att jag inte längre är
ung. Jag inser också at jag högst sannolikt inte kommer dö hastigt och lustigt.
Saker som hjärtinfarkt, cancer och andra små trevligheter blir helt plötsligt
faktorer at räkna med då man varit storrökare i över 20 års tid. Det är kanske
bara att hacka i sig. Värre är att andra runt omkring en börjar drabbas av det
ena och de tredje eller så har de man känner någon i sin absoluta närhet som
drabbats av något skit. Människor i min ålder drabbas. Och jag påminns om det
varje gång som jag får lägga in en tablett till med hälsokost eller vad det nu
ka tänkas vara. Min kropp har otvivelaktigt sina brister och jag försöker lappa
ihop det med hälsokost. Vad ska man annars göra då man inte tror på gud?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar