Så börjar ännu en vecka

Jag vaknar upp i september. Jag konstrar att autogirot fungerat även denna månad. Jag har börjat göra Gruff sällskap då hon söker sol i trädgården, skuggan är aningen för kylig för att kunna vistas i om man bara har skjorta och jeans. Den första höstmånaden har nått oss. Det är nu Peter Le Marc och Lars Winnerbäck är som bäst.  ”Utkast till ett brev” eller varför inte "en elegi.” Vad skulle kunna mäta sig med Winnerbäck i september medan man dricker kaffe? Det är ganska så oslagbart.

Det finns något på min telefon som kallas för ”påminnelser.” Man lägger in något man ska göra tex ett möte eller kanske komma ihåg att handla något eller vad det nu kan tänkas vara. Jag använder mig flitigt av ”påminnelse ” vilket gör att då och då plingar det till. Det blir som små pusselbitar i det pussel som utgör min vardag. Just nu plingar det för fullt och jag inser att jag har något att göra varenda dag fram till 15 september, alltså jag ska befinna mig på någon plats varje dag. 

Jag kan inte påstå att detta stressar mig nämnvärt. Snarare tvärt om, det känns spännande och inspirerande. Däremot konstaterar jag att förrådet kommer att läggas på is ett tag till. Det blir inget röjande av förrådet de närmaste veckorna.

Helgen har gått i samma tecken. Allt skulle vara så enkelt och smidigt. En kort grej på söndag lunch tog hela eftermiddagen. Lördagen bestod av att möta människor på förmiddagen och gå på bio på kvällen. ”Medicinen” var en alldeles underbar film och det kändes som perfekt. Som den filmgalna människa som jag ändå är ser jag naturligtvis redan fram emot nästa biobesök. Klart att jag gör. Jag behöver bara besöka bions hemsida för att förstå att september kommer bli en alldeles fantastisk filmmånad. Ulf Malmros ”Min så kallade pappa” är en självklar höjdpunkt.

Denna vecka börjar med att jag upptäcker att jag kommer åt Jan Guillous nyaste bok på storytel. Del fyra i brobyggarserien som jag kallar serien. Serien är läsvärd och dessutom kan det ha sina poänger att läsa den, den skildrar vår nutidshistoria och den skildrar vår historia ur ett ganska så spänande perspektv. Jag ska bara avsluta Theorins ”sankta psyko” innan jag ger mig i kast med Guillou. Faktum är att då jag tänker eter har jag en hel hög med böcker som jag bara ska ta mig igenom denna höst. Ändå är det lycka att få vandra genom vardagen med sin ljudbok.  

Foto SEC