Metallrester från utbrunna värmeljus samlas på hög. Det är
kyligt och rått och jag sitter med mitt kaffe och stirrar åter på en skärm. En
känsla som jag inte har grund för sprider sig inom mig och växer sig allt
starkare i takt med at jag öppnar det ena dokumentet efter det andra. Tabeller
staplas på varandra för att bygga upp en solid grund för de beslut som tas.
Ändå känns det som om det är en studie i detaljer och frågan är om en del saker
som lyfts behöver studeras under en lupp. Ändå saknar jag kött på bena. Jag
förstår inte språket eller det som står skrivet mellan raderna.
Detta är en av mina semesterdagar. Det är så här jag
spenderar semestern uppenbarligen. Dagen har flutit på i tystnad. Jag hörde för
några dagar sedan att text-tv fyllde 40 år, min barndoms internet. Det gick så
långt att man till och med spelade bingo via text-tv en period. Text-tv är
inget att skratta åt, det var där det ”senaste” poppade upp som flash,
idrottsresultat, nyheter som tillexempel en väpnad konflikt som blossat upp och
så vidare. Text-tv refererade man till vid samtal olika sammankomster som
tillexempel födelsedagar. I dag kan vem
som helst göra ett filmklipp och få spridning på det. En olycka på en ödslig vägsträcka
i Norrlands inland som en förbipasserande råkar filma kan alla se oavsett var
på jorden du befinner dig. Det handlar bara om att klippet ska synas och att
publiken ska söka upp just det klippet. Producent och konsument ska finna
varandra, genom att synas och söka. Text-v och dess storhetstid kan i dag vara
svårt att få grepp om, även om det var genialt. Text-tv var ett lika starkt
säljargument som tex 3D-ready är i dag.
Så sent som för tjugo år sedan var text-tv något som
användes flitigt. Jag skulle inte bli förvånad om tex-tv var relativt
användbart för tio år sedan med, då Gudrun och Tsunamin plågade den svenska
själen. Det där med att lägga upp rörliga klipp på youtube är ju inte så
gammalt, och det att ha bambuser eller rörlig bild via instagram är faktiskt
bara något som funnits i ett par år. I minst tjugo år var text-tv något väldigt
stort, i tjugo år och mer där till. Kommer instagram och Facebook fira
40-årsjubileum? Nej allt var inte bättre förr, men nog är text-tv väl värd en
hyllning.
En annan sak som förresten har blivit bättre med ny teknik
är det där med foto. I dag har alla bilder på facebook och instagram. Man
behöver bara trycka gilla lite plikttroget, i värsta fall tvingas man dela
någon bild på fasters nya barnbarn förlossning men sen är det lugnt. Runt 1981
var man tvungen att gå igenom hela album med bilder medan hen pratade och
bläddrade. Man fick inte vidröra fotona. Somliga hade diabilder och projektor. Det
var inte roligare direkt. Nu kan man scrolla, trycka till med tummen på bilden
och i samma stund som man tryckt till på bilden har man gjort ett ”gilla”, fan
det gillar jag. Nej allt var verkligen inte bättre förr, det är riktigt skönt
att slippa fotoalbum och diabilderna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar