Jo jag vet att det är sommartid

I natt ställde vi om till sommartid. Jag vet det. Jag är väl medveten om det. Vi ställde fram klockan med en timme. Lika fullt, att komma hem klockan 05.30, om än sommartid är imponerande av en man i yngre medelåldern. Då jag tog sista blosset började det att ljusna. Jag var trött som få, men ändå. Känslan fanns där, jag hade festat hela natten. Det är något visst med just den känslan, även om det kan tyckas barnsligt av mig att känna en lycka över något dylikt. Lika fullt, det är en bedrift av någon som nått yngre medelåldern.

Naturligtvis har det straffat sig resten av dagen. Jag vaknade drygt fem timmar senare. Dagen har spenderats till stor del i sängen tittandes på tv, trots att det varit strålande sol. För att döva det dåliga samvetet som uppstod i samband med förlorade soltimmar lyckades jag mäkta med en promenad. Bra jobbat, eller en bra början åtminstone. Frågan är kom jag hem 05.30 eller 04.30? Kul hade jag i alla fall.

musiken då fredagen tog slut

Varje gång som jag hör KLF och deras ”3 AM eternal” minns jag gymnastiken på fredagar. Högstadiet, sjuan? Åttan? Sista lektionen på fredagar och man drömde om disco och hångel. Det var som om fredagskvällen började snackas upp redan där på gympalektionen. Vad lärde man sig egentligen? Med rätt musik kan man alltid komma i partystämning. Det händer fortfarande även om det inte sker varje fredag om man säger så. Det är ju ändå så att man föddes där någon gång på sjuttiotalet. Min definition utav ”min generation” är ju de som växte upp och hann bli vuxna under nittiotalet. ”Vi” gick från barn, via tonåren till vuxenlivet under den tiden. Och jag tror att om du är en av dem så känner du igen låten då du väl hör den även om du inte minns titeln ”3 AM eternal.”

aprilväder i mars

Snön faller ner. Jag påminns om att det fortfarande bara är mars och jag tar hand om tvätten som jag hängde ut i går. Den bär en doft av för tidig vår. Jag vet inte hur det gick till men snöfallet skickar tillbaka mig till januari. Snacka om att vara lättpåverkad. jag jagar bort tanken på januari och förklarar väderläget med att det är ”aprilväder” i mars. Diskmaskinen brummar ute i köket och jag försöker finna spår av vår i mitt sinne med hjälp av Gyllene tiders senaste skiva.

Den bok jag hållit på med de senaste dagarna har jag tagit mig igenom. Jag går runt och funderar på vad jag ska välja för bok just den här gången. Smärtsamt medveten om att jag borde välja en roman, gärna något nyutgivet har jag en känsla av att det blir ytterligare en deckare skriven av en manlig författare, någon som Leif GW Persson eller Håkan Nesser. Ändå är inte chansen borta. Jag kan fortfarande välja något annat, välja något nytt. Det skulle unna bli ett annat val just den här gången. Detta val skulle kunna bli ett sätt att bryta mönstret, gör något annorlunda. Det skulle bli en symbolisk handling. Just därför borde jag välja något annat än en deckare skriven av en man. Förvisso har jag precis tagit mig igenom en bok skriven av Åsa Larsson, men vad spelar det för roll, det är ju fortfarande en deckare, det faktum att den skrivits av en kvinna gör varken till eller från. Det är deckarna jag måste ta an paus från. Bredda mig, vidga vyerna. ”Egetmäktigt förfarande” författarinna Lena Andersson får roa mig tills våren kommer tillbaka. ”Nytänk, bra jobbat PPQ”

efter tredje koppen kaffe och den fjärde cigarretten

Det har onekligen sin charm att vakna klockan fem på morgonen. Sakta men säkert stiger solen, den häver sig upp över hustaken och får allt ljus att tränga in genom alla fönster och fylla huset. Jag plockar bort golvlampor, ljusstakar och annat som inte behövs. Jag påminns om att jag valt att inte sätta upp några gardiner till vardagsrummet. Inget får störa ljuset vilket i och för sig är lite motsägelsefullt med tanke på att jag jagar sådana där ”mörkläggningsgardiner” till sovrummet.

Ändå, det känns som en lyx att vakna klockan fem på morgonen och ta tag i dagen. Det är tystnad. Förvisso är risken skyhög för att jag ska somna vid lunch, men det är det värt. Jag betalar gärna det priset för att få de där timmarna ensam med solen. Jag betalar gärna det priset för att få gå runt i mina egna tankar med mitt kaffe. Två koppar kaffe och tre cigarretter efter uppvaknandet känns det som om livet är underbart. Plötsligt väller solen in genom fönstren.

Jag skjuter upp den tredje koppen kaffe, mellanrummet mellan tredje och färde cigaretten är betydligt större än mellanrummet mellan den andra och tredje. Jag lyssnar på lite stillsam popmusik, Marie Lindberg ”trying to recall” är ett typexempel på just sådan musik. Detta är stunden då jag ännu inte bemödat mig med att öppna min jobbmail, jag har inte slagit på tv-n för att möta dagens nyhetsrubriker. Dagen är så skimrande oförstörd. Det enda som hägrar är en stundande morgonpromenad.  Det är i dag som det sker.

Det är i dag magin fullbordas. Just vid fjärde cigarretten. Allt blir så fullständigt, så obeskrivbart. En dyna rakt ner i trädgårdstolen, en kopp kaffe i ena näven och en cigarrett i den andra. Solen bländar mig, får mig att värja mig, vända bort ansiktet. Varje stråle sol kysser sidan av mitt ansikte, från den rynkiga huden vid halsen, hela vägen upp längs med kinden och mot det allt tunnare och gråhårigar håret. Grånaden i några dagars skäggväxt går inte att förneka. Det får vara så, det är som det är. De första vårblommorna tränger upp i gräsmattan framför mig. Efter tredje koppen kaffe och den fjärde cigarretten börjar livet.

Biltema

I dag när jag var ute och gick min promenad fick jag syn på e stor skylt som gick att skymta genom de nakna trädkronorna. ”Bilteama” stod det med stora bokstäver. Då jag kom hem låg det en katalog från Biltema i min postlåda. En slump? Det tror jag nog inte. Jag satte mig ner och började gå igenom katalogen till biltema. Jag är inte säker på att jag någonsin läst den katalogen, än mindre besökt någon biltemabutik. Stora saker håller på att hända. Jag vet inte när de öppnar men ryktet gör gällande att det kommer att ske snart. Någon har läst att de ska öppna ”snart.”

Jag undrar vad det är som jag har gått miste om, jag som aldrig besökt en sådan butik. Somliga i min bekantskapskrets hävdar att butiken är som klippt och skuren för sådana som mig. Efter att ha bläddrat lite i katalogen inser jag att så mycket väl kan vara fallet. Jag bläddrar genom katalogen.  Jag inser att ”snart” kommer även jag ha besökt en biltemabutik. Stort. Det är nya tider. Jag bläddrar hastigt igenom katalogen från pärm till pärm utan att egentligen kika samtidigt som jag sitter och tittar på ”Frasier.” Jag undrar vad just Biltema har att erbjuda just mig. Och så plötsligt stannar jag upp i mitt bläddrande. Jag stirrar på uppslaget. Jag slås av häpnad. En ”sådan”, just en ”sådan” måste jag ha. Jag vet precis vad jag ska ha ”den” till. En sådan där fåtöljgunga med randig klädsel och fjädring så man kan gunga lite bekvämt fram och tillbaka medan jag tittar på Fraiser. Varför nöja sig med en då man kan ha två. Vilken grej. Undra hur ”snart” de öppnar.