Jag försöker komma i form med hjälp av en kanna kaffe. Det
skulle kunna funka, det finns en chans att det skulle kunna funka. Jag hoppar fram och tillbaka mellan apparna
”p.s express” och ”afterlight” med Roxette pumpandes i bakgrunden. Jag ser mitt
lekande i fotopparna som en form av avslappningsövningar. Det är samma tanke
som morfars korsordslösande. Ändå är det som om jag famlar i mörkret. Jag
hottar inte rätt filter, jag hittar inte rätt läge på de olika ”reglagen.” Hela
känslan blir att man jobbar med ostämda instrument vilket driver mig till
vansinne. Jag har suttit och försökt hitta rätt i två veckor nu. Men en dag
kommer det sitta det vet jag. Eller det finns en möjlighet att det kommer sitta
en dag.
Liveinspelningen med Gessle från Cirkus 2009 innehåller
”stupid” och jag skickas tillbaka till 1997. ”World according tog Gessle” är
antagligen inte ett av hans mest kända mästerverk. Likafullt, jag minns det som
det var i går. Jag brukade lyssna på den cd-n då jag cyklade. Jag gick på
komvux, och jag cyklade fram och tillbaka till skolan vare dag, drygt 9
kilometer enkel strecka. Av någon anledning brukade just ”stupid” dyka upp i
lurarna då jag befann mig i den brantaste uppförsbacken på hela sträckan. Låten
ger mig någon form av kroppsminne. ”kämpa, kämpa som fan” ungefär. ”kämpa som
fan så är backhelvetet historia för den här gången.” Naturligtvis låg den där
uppförsbacken på hemvägen. Vilket i oh för sig kanske var tur med tanke på att
jag alltid var sen då jag cyklade till komvux på morgonen. Underbara år. Dock
inget kaffe på den tiden. Det var helt enkelt överkurs för mig på den tiden. I
dag är det en förutsättning för att jag ska kunna andas på förmiddagen.
Morgnar är morgnar. Gessle är Gessle. Sen är det bara en
fråga om ”World according to Gessle” eller ”Party crasher,” Då var det en bärbar cd-spelare av märket ”Denver” i dag är
det ”Iphone 5s” utöver det har inte min värld förändrats nämnvärt om man
bortser från mitt kaffekonsumerande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar