aprilväder i mars

Snön faller ner. Jag påminns om att det fortfarande bara är mars och jag tar hand om tvätten som jag hängde ut i går. Den bär en doft av för tidig vår. Jag vet inte hur det gick till men snöfallet skickar tillbaka mig till januari. Snacka om att vara lättpåverkad. jag jagar bort tanken på januari och förklarar väderläget med att det är ”aprilväder” i mars. Diskmaskinen brummar ute i köket och jag försöker finna spår av vår i mitt sinne med hjälp av Gyllene tiders senaste skiva.

Den bok jag hållit på med de senaste dagarna har jag tagit mig igenom. Jag går runt och funderar på vad jag ska välja för bok just den här gången. Smärtsamt medveten om att jag borde välja en roman, gärna något nyutgivet har jag en känsla av att det blir ytterligare en deckare skriven av en manlig författare, någon som Leif GW Persson eller Håkan Nesser. Ändå är inte chansen borta. Jag kan fortfarande välja något annat, välja något nytt. Det skulle unna bli ett annat val just den här gången. Detta val skulle kunna bli ett sätt att bryta mönstret, gör något annorlunda. Det skulle bli en symbolisk handling. Just därför borde jag välja något annat än en deckare skriven av en man. Förvisso har jag precis tagit mig igenom en bok skriven av Åsa Larsson, men vad spelar det för roll, det är ju fortfarande en deckare, det faktum att den skrivits av en kvinna gör varken till eller från. Det är deckarna jag måste ta an paus från. Bredda mig, vidga vyerna. ”Egetmäktigt förfarande” författarinna Lena Andersson får roa mig tills våren kommer tillbaka. ”Nytänk, bra jobbat PPQ”