Det är märkligt, men ändå fantastiskt. Det där mötet. Mötet
i dörren på väg in och man råkar ta stegen i takt uppför stentrappan, eller då
man springer på hen vid rökrutan. Hen är någon som man sett på avstånd genom
fönstret då regnets droppar kryper ner för glaset. Man springer på hen och
först ett par artiga fraser och så lite prat om väder och tv. Det där lilla
serveras med ett leende från hen. Det är märkligt och magiskt hur det förändrar
hela dagen. Ett leende, några vardagliga fraser. Men just ett sådant möte biter
sig fast och färgar ens dag och omgivningen ser, för det där leendet som hen
gav en smittar, det säter sig på ens
egna läppar och blir kvar där större delen av dagen. Märkligt, nästan magiskt,
men ett så välbehövligt leende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar