efter tredje koppen kaffe och den fjärde cigarretten

Det har onekligen sin charm att vakna klockan fem på morgonen. Sakta men säkert stiger solen, den häver sig upp över hustaken och får allt ljus att tränga in genom alla fönster och fylla huset. Jag plockar bort golvlampor, ljusstakar och annat som inte behövs. Jag påminns om att jag valt att inte sätta upp några gardiner till vardagsrummet. Inget får störa ljuset vilket i och för sig är lite motsägelsefullt med tanke på att jag jagar sådana där ”mörkläggningsgardiner” till sovrummet.

Ändå, det känns som en lyx att vakna klockan fem på morgonen och ta tag i dagen. Det är tystnad. Förvisso är risken skyhög för att jag ska somna vid lunch, men det är det värt. Jag betalar gärna det priset för att få de där timmarna ensam med solen. Jag betalar gärna det priset för att få gå runt i mina egna tankar med mitt kaffe. Två koppar kaffe och tre cigarretter efter uppvaknandet känns det som om livet är underbart. Plötsligt väller solen in genom fönstren.

Jag skjuter upp den tredje koppen kaffe, mellanrummet mellan tredje och färde cigaretten är betydligt större än mellanrummet mellan den andra och tredje. Jag lyssnar på lite stillsam popmusik, Marie Lindberg ”trying to recall” är ett typexempel på just sådan musik. Detta är stunden då jag ännu inte bemödat mig med att öppna min jobbmail, jag har inte slagit på tv-n för att möta dagens nyhetsrubriker. Dagen är så skimrande oförstörd. Det enda som hägrar är en stundande morgonpromenad.  Det är i dag som det sker.

Det är i dag magin fullbordas. Just vid fjärde cigarretten. Allt blir så fullständigt, så obeskrivbart. En dyna rakt ner i trädgårdstolen, en kopp kaffe i ena näven och en cigarrett i den andra. Solen bländar mig, får mig att värja mig, vända bort ansiktet. Varje stråle sol kysser sidan av mitt ansikte, från den rynkiga huden vid halsen, hela vägen upp längs med kinden och mot det allt tunnare och gråhårigar håret. Grånaden i några dagars skäggväxt går inte att förneka. Det får vara så, det är som det är. De första vårblommorna tränger upp i gräsmattan framför mig. Efter tredje koppen kaffe och den fjärde cigarretten börjar livet.