Det är lite klibbigt, det är lite kvalmigt och det är som om
någon lagt et filter framför ens ögon. Pollen och partiklar som halvhjärtat
slår isär solens strålar. Dock har partiklarna en lång resa att göra innan de
kan närma sig ett prismas suveränitet. Jag borde gå över till kassören och jag
borde ta ett snack med kassören, men jag undviker det. ”Finn fem fel” känns
plötsligt så där rätt. För tio år sen då albumet kom kändes det lite märkligt.
Det saknade trovärdighet. Jag minns den sommaren. Det var varmt och det var ett
OS inom räckhåll. I slutet av sommaren kom Gyllene tider till Örebro.
Surrealistiskt. Ibland får jag för mig att det var den sommaren som jag blev
”singel utan barn.” jag kan inte hjälpa att det känns så. Men tankarna rör sig
i det området. Sommaren 2004 var en märklig sommar. Jag kanske inte kunde hitta
det då. Jag kanske inte kunde ta till mig det. Kanske kunde inte sommaren 2004
ta till sig Gyllenetider, inte alls så som 1996 och 2013. Kanske handlade det
aldrig om dem, kanske var det bara jag. Kanske jag borde ägna mig åt at leta
fel med sommaren 2004. Eller jag kanske borde resa mig upp och gå ut i sommaren
2014 och leta reda på en kassör och en sekreterare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar