Mina tankar, min syn, min upplevelse min tolkning

I samma stund som jag satte mig vid datorn i morse låg den här bilden och väntade på mig. Det var som om allt stannade. Jag blev sittandes oförmögen att sluta min blick från fotot. Den här bilden gillar jag. Låt mig uppta lite av er tid och snöa in på mina upplevelser, på de känslor och tankar som den här bilden väcker inom mig. En sommarmorgon som denna kan man unna sig att analysera ett foto som man gillar. 

Jag gillar den för under en klarblå himmel och i ett hav av gräs gräs står den lilla människan i skuggor. Personen på bilden syns knappt. Det är så jag ibland kan uppleva min generation. Vi som växte upp då det var som bäst i Sverige på många sätt. Vi växte upp då det var goda tider och vi växte upp då samhället öppnade sig, blev tolerantare mot tex personer som tillhör gruppen HBTQ. Vi fick en chans till utbildning och våra resultat i skolan var betydligt bättre än de resultat som skolan i dag levererar. Ändå.

Ändå kändes det som jag säkert varit inne på tidigare att vi aldrig fick bli vuxna. Vi kom in sent på arbetsmarknaden för då precis som nu var det tuffa tider. Många av oss gick ur gymnasiet och möttes av en arbetslöshet. Min personliga uppfattning är att det har varit svårt att ta sig in i olika föreningars styrelser för att de äldre suttit på alla stolarna. 

Många av oss fik mycket kärlek, vi fick relativt mycket rent materialistiskt. Ibland känns det som vi älskades villkorslöst men fick aldrig ta över. Vi fick aldrig ta plats i vuxenlivet. Min upplevelse är att det inte fans plats i de politiska partierna, det fanns inte plats på arbetsmarknaden.

Många pensionärer har det tufft i dag ekonomiskt. De får inte alltid det stöd det behöver i sin vardag utan lämnas i ensamhet med en kall matlåda som de ska värma i micron. Men frågan är om jag någonsin kommer få gå i pension. I dag hör man allt oftare om hur människor inte har råd med mat. Och det frustrerande är att känna att det är jag och min generation som borde tagit över. Vi är så pass gamla nu at vi borde kunna ta ansvar och ändå fortfarande så unga att vi skulle orka. Det känns som man ser alt hända framför ens ögon och man står kvar där, man är passiv, paralyserad.

Allt det där läser jag in i den här bilden.  Det var de först tankarna som for genom mitt huvud då jag fick bilden av S.E.C. Den fångar en del av det som jag vill fylla denna blogg med, min generations plats i sin samtid, sin nutid. Det kan låta som en dyster världsbild. Men denna bild väcker de tankarna, den känslan inom mig. Och den symboliserar en del av en helhet av min upplevelse, de upplevelse som jag så ivrigt försöker fånga in i det skrivna ordets format.

 

 

Foto S.E.C