allt är deras fel varför skulle jag annars njuta av morgonsolen

Jag försöker orientera mig i tillvaron. Det går så där. Jag kan samtidigt inte påstå att jag lägger ner någon större energi på mina försök. Morgonen inleds med en större mängd kaffe och musik i Iphonen. Jag blir sittandes i trädgården och jag hittar ingenting inom mig som får mig att vilja resa mig upp och göra något konstruktivt.

Mina bekymmer kretsar kring att vikten bara ökar. Jag ställer mig frågan hur kommer det sig att jag gått upp 5 kilo på mindre än två månaders tid. Hur lyckas man med det? Och jag funderar på hur jag ska bryta den trenden. Ändå förmår jag mig inte att ta tag i det.

Just nu finns det så mycket roligt jag skulle kunna ägna mig åt. Mitt liv skulle kunna bestå av det ena glädjeämnet efter det andra. Ändå väljer jag att bli sittandes i den där trädgårdsstolen och jag stornjuter av att sitta där och se hur solen klättrar allt högre upp på himlen. För mig är detta minst sagt märkligt. Det finns ingenting inom mig som vill göra något annat än att sitta kvar där i morgonsolen och njuta av att göra ingenting alls.

Det finns ”måstesaker” som ska göras även om de just nu är relativt få. Det finns roliga saker som jag skulle kunna göra, massor med roliga saker. Jag tror jag präglats av katterna. De två är nöjda med ett par kvadratmeter sol och något mjukt att ligga på. Den ena katten ligger i sängen i gästrummet och solen kastar sig över henne, den andra har lagt sig på ett par dynor som ska vara i trädgårdsstolarna. De sträcker ut sig, de gäspar aningen och fortsätter sova. De tycks vara väldigt tillfreds med sin tillvaro, och jag tror det smittar av sig. Nog hade jag saker jag skulle ta tag i denna vecka, men min känsla, min upplevelse är att det har jag nog gett fan i. Det är möjligt att jag gjort något, men det kan inte ha varit några underverk, jag minns bara sol, stillhet, popmusik i mängder och dvala. Denna fråga jag ställer mig är mycket enkel. Hur fan kan jag vara så nöjd med tillvaron just nu. Det känns som om jag börjar integrera med min omgivning. Gissa om jag är bekymrad för mig själv och det öde som väntar mig. Tänk om jag blir lite mindre ”konstig” det vore inte kul för mig. Nå väl mina små egenheter får helt enkelt vila några dygn till innan jag börjar odla mina märkliga sidor. En morgon till i solen med lite kaffe och popmusik kan jag säkert överleva. Min lycka och den ro jag känner skyller jag på katterna. Det är deras fel att jag sitter där i solen och bara njuter. Allt är deras fel.

p.s jag måste se till att jag får över mer pengar till mitt Ituneskonto, det är viktigast av allt. Svält kan jag uthärda men tanken på att inte kunna köpa mer musik står jag inte ut med.