där orden gömdes

Som doften från varm sommarhud som övergått från solvarm till fräsch sommarsvettig hud tre minuter efter att man klivit ur en dusch. Genast blandas doften med det primitiva som sammansmälter sinne och kropp på ett sätt som gör att blandningen tränger igenom huden är en annan doft. Den första doften blandas med den andra och blir en doftupplevelse som inte går att misstolka, varken bäraren av doftblandningen eller de kroppar som är i bärarens närhet inte kan värja sig.

Mörka moln håller på att falla ner då de omringas av vita fluffiga moln på en sommarhimmel. Ord är det enda som kan fånga in, ord är det enda som kan få människan att snubbla och falla där hon går förbi, där hon tar sig fram längs med en stig som kantas av vildvuxet gräs, lupiner och smörblommor.

Jag vet vad jag söker, och jag har en känsla av var jag ska söka det. För bara ett år se var det hopplöst att nå framgång, men kanske appen har lite mer att erbjuda just i år. Även risken för åska kittlar, väcker och tankar faller, något annat driver mig framåt. Och jag vet var ifrån jag stjäl orden just denna tanke. Det var så omedvetet tills jag lyfte på locket och såg vad som vilade i fuktig gjord under daggkåpornas blad.