Jag har kommit hem efter en kväll ute. Jag har satt mig ner
fast besluten att göra en sista insats innan jag ska lägga mig. I sökfältet
skriver jag in ett namn. Jag får inte upp något resultat. Jag kan förnamnen på
hennes barn, men de bär sin fars efternamn, och döttrarna borde vara så stora
att de vid det här laget kanske till och med hunnit gifta sig. Jag sitter och
letar, men det finns inte ett spår av henne. Hon är borta. Det förvånar mig
inte. Det bekräftar snarare det som jag alltid vetat. Alla har inte facebook
och alla går inte att googla. Hon är inte den enda i sitt slag. Hon är inte den
enda om inte har facebook, hon är inte den enda om inte bosatt sig framför
dator.
När träffades vi ? 31 december 1996 eller första januari 1997?
Jag var nitton år gammal. Det var en ganska trist nyårsafton. Jag befann mig på
”statt” och jag hade dansat lite, druckit lite. Men det var en ganska stillsam
kväll. Det var svinkallt och snön låg djup.
Gruppen ”jumper” från Kristinehamn var big news, året som Gyllene tider
hade gjort sitt återtåg och jag hade tagit studenten hade nått sitt slut. Helt plötsligt dök hon upp från ingenstans.
Hon stod där framför mig och hon började prata om just ingenting. Det var där
om det började. En efterfest hos en gemensam bekant på morgonen den första
januari 1997. Redan då var hon skeptisk till internet. Med tanke på att hon inte gick att hitta
arton år senare tycktes hon inte ha ändrat uppfattning i den frågan. Jag väljer
att se det som att hon inte ändrat sig i sitt förhållningsätt till internet.
Alla andra alternativ väljer jag att blunda för, även om jag är medveten om att
andra alternativ är minst lika troliga med tanke på rådande omständigheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar