Vad skulle kunna gå fel?

Det dör med att vakna strax efter fem en lördagsmorgon utvilad har sina sidor. Den totala tystnaden då man står där i lätt snöfall och röker sätter igång medvetandet på ett alldeles unikt sätt. Vi har i princip redan avverkat årets första åtta veckor.

De där nyårslöftena, de där planerna, hur går det egentligen med dem? Mål och delmål?  Först hände ingenting, sen hände alt och ändå så känns det som at man inte kommit ett dugg närmare de där målen. Är det nu det är dags att ta tag i alt? Det kan väl inte vara försent? Det största problemet just nu är att jag knappt minns de där målen.

Det är självklart aldrig försent, men det kanske är hög tid att rycka upp sig och börja leverera. Det är så tankarna går då jag sitter där med min tredje kopp kaffe. Ändå känns det som om det inte riktigt är läge at ta tag i allt klockan halvsju en lördagsmorgon.  Vem vet, det kanske är så att jag kan ta fram en ny plan, en som inte skapats då ångesten över tidens gång käkade upp en på nyårsaftonens eftermiddag. En ny plan skulle man kunna utforma klockan halvsju på morgonen. Det skulle kunna fungera. Jag har fram tills melodifestivalen på mig att göra en plan för resten av mitt liv.  Vad skulle kunna gå fel?