Det känns
som om det börjar ljusna vid sju, Det återstår en vecka av februari. Härom
dagen pratade man om att införa rökförbud vid bland annat busshållplatser. Som
rökare känner jag att jag borde ”rasa” och klaga över att ”vi rökare jagas som
djur” men jag känner ingen ilska. Jag som var med på den tiden som man fick
röka på en vanlig restaurang mitt på dagen, jag som minns då ett paket
cigaretter kostade betydligt mindre än tjugo kronor. Men jag känner ingen
ilska. Jag kan leva med de nya förbuden.
I stället
sitter jag och försöker komma fram till när ”Iwatch” kommer att nå den svenska
marknaden. Jag känner igen drömmarna, jag vet att jag bara måste ha en Iwatch.
Det finns ingen logisk anledning till det, men jag känner ett ”ha-begär” efter
just en Iwatch. Det är troligtvis det närmaste ”James Bond” jag någonsin kommer
att komma.
På
nyhetsmorgon söndagen 21 februari pratade man om internet. Det var 20 år sen
internet blev ett samtalsämne för folk. Då trodde ingen att vi skulle läsa
tidningar på nätet. Man pratade om at för dagens tjugoåringar så är nätet en
självklarhet på ett sätt som det inte är för människor i min ålder. Och det är
nog sant. Jag får fortfarande påminna mig själv om att pröva nätet i stället
för att göra på det gamla sättet. Det handlar mest om mina konsumtionsvanor.
Och jag har ännu inte börjat följa någon ”podd” på allvar. Men jag förstår att
jag borde ta tag i det. Jag förstår att jag kan använda nätet till allt. Allt
som krävs är att jag blir lite bättre på det.
För 20 år
sen verkade det knäppt att läsa tidningen på nätet, jag har nog läst
kvällspressen på nätet sedan slutet av 90-talet. Söndagen 15 februari pratade
man om nätdejting, jag vill minnas att man sa att en miljon svenskar har
nätdejtat. Det kanske inte är så konstigt då man tänker efter med tanke på att
nätet funnits i över tjugo år. Och jag nätdejtade första gången för femton år
sen. Då kändes det helt ”crazy” i dag känns det som om det är något som allt
fler gör men som ingen pratar om. Man kan ju undra varför det är så.
1995 var
CD fortfarande självklart. DVD hade ännu inte slagit igenom på riktigt. I dag
siter jag och lyssnar på musik som jag sparat i form av digitalform. Jag som
växte upp med MTV har lärt mig att njuta av Youtube som hunnit fylla 10 år. Men
jag har ännu inte förstått att jag kan använda Youtube för bloggandet. Youtube
är musik för mig.
Så vad
säger detta om mig? Jag tillhör generationen som var med då nätet kom. Men jag tillhör inte den generation som levt
hela sitt iv med nätet. Jag använder delar av nätet, men inte till fullo. Inte
alls på samma sätt som de unga. Jag kan nog inte riktigt ta in att morgondagens
Gessle antagligen sitter och knåpar ihop hits som spris över hela nätet i denna
stund. Jag är en av de som kunde sitta på en restaurang och ta dagens och röka
till kaffet efter maten inne å restaurangen, det var inte ens säkert att det
fans rökavdelningar. Jag minns hur man fick röka inne på kontor, eller hur
arbetsplatser hade rökrum.
Ändå blir
jag inte ett dugg upprörd över att man ska ha rökförbud på uteserveringar. En
generation mellan de två andra. Från att få rök överallt i princip till att
nästan ha rökförbud överallt, från att ha läst gamla tidningar och haft vinyl
till att få ner all världens media på en surfplatta och ha musiken i form av
digitala filer .Från att ha flirtat på dansgolv till att ”trycka gilla” på
någon dejtingsida som egentligen inte finns på nätet utan enbart finns i en
app-version. Det är den resan en man i yngre medelåldern fick göra, allt på
drygt tjugo års tid. Klart jag måste ha en Iwatch, jag förstår inte riktigt
varför, men jag förstår at det är en del av den nya tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar