en gammal vän

Jag har knappt suttit vid datorn de senaste dagarna. Det där går liksom i vågor. Det faller sig naturligt. Det är då jag försöker bilda mig en uppfattning om vad tv-n  har att erbjuda. Jag kan vara barnsligt förtjust i att sitta framför tv-n. Man blir bara sittande där framför tv-n och matas. Man behöver inte göra något alls. Man behöver bara konsumerar. Man blir matad likt en fågelunge, öppna käften, tugga och svälj. Det kan vara väldigt befriande. Dock har jag svårt med reklam-tv även om det är oundvikligt. Jag glömmer att titta om det blir för mycket reklam. Jag börjar låta tankarna försvinna i väg eller så sticker jag i väg och fixar och tricksar med något. Det blir liksom som om jag får klamra mig fast vid fjärrkontrollen under reklampausen för att inte förlora mig själv i något annat. Men då jag väl lyckas bli sittande framför tv-n är det en befrielse. Jag minns min uppväxt då var tv-n min bästa vän, i dag får jag kämpa för att hålla kontakten med tv-n. Jag antar att vi växte ifrån varandra, tv-n och jag.