dagar på egen hand

De senaste åren har jag reflekterat över min " ensamhet" den självvalda. Jag antar att det är ganska ovanligt att ha det så som jag, det kan gå dagar då jag inte ser en annan människa bildligt talat, det kan gå dagar utan att jag pratar med någon, bokstavligen talat. Då det är självvalt är det underbart. Under de perioderna märker jag hur jag gör mig själv oanträffbar. Jag kommunicerar enbart med omvärlden genom sms och direktmeddelanden på Facebook. Naturligtvis har jag perioder då jag inte kan få nog av socialt umgänge. Men de där perioderna då jag får dra mig undan i två, tre dagar och bara vara ensam med tystnaden är underbara. Det känns lyxigt och befriande. Man får en chans att reflektera i h drömma. Jag gillar det där med att sprida ut mina tankar överallt i hemmet genom att skriva ner stödord eller korta fraser på anteckningsblock eller post-it. De där perioderna går jag inte ens och handlar, då lever jag på det som finns i skafferiet. Jag tror förvisso inte detta ät ovanligt för personer som är "singlar utan barn" det finns liksom ingen inom hemmets fyra väggar som man kan kommunicera med. Ska man snacka med någon får man söka upp denna personen. Frågan är hur många som trivs med den där tystnaden, den där ensamheten. Hur många söker upp den aktivt? Det är kanske där jag skiljer mig från många andra.