leksaker

Den där känslan då man var barn och drömde om en leksak visst var den härlig. Man gick och kika på den där leksaken, och man drömde och fantiserade. Allt som oftast handlade det om lego för min del. Ibland var leksaken precis  rolig som man trodde men allt som oftast var det inte ens i närheten av ens drömmar och fantasier. Den där känslan innan man fick leksaken var själva grejen. Just den känslan vill jag inte vara utan. De där drömmarna och fantasierna, den där känslan som man hade då man var fem år vill jag klamra mig fast vid. Det är nog därför som jag är så pryltokig. Så var det med tillexempel  min IPhone. Jag gick och fantisera och drömde om en iPhone i flera år innan jag väl skaffade mig en. Nu visade det sig ju att Iphonen var ännu roligare i verkligheten än i fantasin. Det kanske är så om man går och drömmer om en pryl i flera år då blir det bra. Man hinner kolla upp prylen, den blir en återkommande dröm. Jag skiter i vad omgivningen tycker. Det finns en mentalitet hos somliga om att det är barnsligt att vara så som jag är. Vem bryr sig? Jag har aldrig försökt dölja att jag är galen i prylar. När jag väl skaffat en grej då måste jag hitta något nytt att drömma om. Just nu kretsar nog drömmarna om en ny systemkamera, en som är mer up to data än den jag redan har. Vad är det som är grejen med den? Den kamera jag drömmer om kan spela in rörlig film. Bara en sådan sak får mina drömmar att ta fart.