Instagram min dagbok

Jag använder instagram som en gotofagbok. Det i sig är kanske inte så märkligt. Möjligen egocentriskt. Å andra sidan jag är inte ensam om det heller. Jag har aldrig skrivit dagbok i hela mitt liv. Orsakerna är säkert många, en av dem är att det känts besvärligt, omständigt liksom. Många använder en blogg som en form av dagbok. Den tanken har aldrig roat mig. Men instagram funkar utmärkt. Nå väl jag ställer mig en fråga. Jag använder instagram för att minnas det som jag vill minnas. Vad jag pt just den där kvällen eller vad jag gjorde under juni eller hur vida det var regn eller sol på midsommarafton 2012. Frågan jag ställer mig är enkel. " Hjälper jag mig själv eller stjälper jag mig själv?" Jag tyckte det kändes smart. Tanken gick ungefär i den här banan. Om jag fotar allt, dokumenterar allt ja då behöver jag ju inte belasta utrymmet på hårddisken bakom pannbenet utan använda den lilla kapacitet som trots allt finns där till något bättre. Dock finns ett problem, när jag nu avlastar min hjärna på detta sätt, kommer jag göra den slöare. Kommer den rasa ihop lite tidigare än om den fått kämpat med att minnas huruvida det var regn eller sol midsommar 2012. Just sådana små tankar dyker upp och tar plats i min hjärna så här på kvällskvisten. Lite så kan det vara att vara en singel utan barn. Man har jävligt mycket tid att låta tankarna fara och ha sig, på gott och ont.