Jag vill minnas att det var kallt. Jag vill minnas att det var måndagen efter sportlovet. De olympiska spelen i Lillehammer var över och på söndagen hade Sverige tagit sitt första olympiska guld i hockey. Forsberg var superstjärnan som sänkte Kanada, Forsberg och Salo. Redan då var jag överförtjust i hockey. Jag gick första året på gymnasiet. Jag hade lyckats med bedriften att få underkänt i ämnet " bild" vilket delvis grundade sig i att jag förolämpat bildläraren genom att antyda att hen var pervers om man utgick från den konst som bildläraren skapat. Delvis grundade sig bottenbetyget i det trista faktum att jag enbart kunde rita streckgubbar. Jag hade även lyckats med bedriften att Fucka up i " miljökunskap" låt oss säga så här, mitt första år på gymnasiet hade inte varit en framgångssaga.
Hur som helst för tjugo år sen vann Sverige olympiskt guld i hockey. En milstolpe i svensk hockeyhistoria. Det kändes så rättvist. Kanada hade spelat fult men det hjälpte inte. I ett straffavgörandet vann Sverige tillslut. Det måste ha varit en av de mest spännande finalerna i olympisk hockeyhistoria, möjligen var finalen mellan Kanada- USA 2010 i samma nivå, men bara möjligen.
Känslan var magisk då jag kom till skolan. Alla pratade om os-finalen. Sveriges statsminister hette Carl Bildt och politiken började komma allt högre upp på agendan. Det var valår. Men den morgonen var det bara hockey som gällde. Hockey var samtalsämnet på allas läppar. En oförglömlig final för de som följde den på tv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar