Jag sitter och läser en bok. En del, en liten del men ändå en del av boken handlar om ensamheten. Vuxna människor som försöker skapa nya kontakter, nya bekantskaper. Som vuxen och ensamstående är det inte helt lätt. Det kanske inte är så lätt om man bor med någon heller. Det är på sätt och vis svårare än då man var barn. Som barn gick man i skolan, ens kompisar gick också i skolan. Man hade snarlika rutiner som ens kompisar. Skola, tränings, sportlov.
Som vuxen lever man inte alls i samma standardformat som man gjorde som barn. Man själv och hen har olika arbetshelger, hen har ungarna varannan vecka med allt som det det innebär. Att hitta en kompis som man klickar med är inte alls så enkelt. Dessutom har man ju själv lyckats lägga sig till med vanor och ovanor. Man är inte så formbar om man ska vara krass. Viljan finns nog men hur är det med förmågan? Resultatet, slutsatsen ekar som olyckskorpar i ens inre. Det händer att man tycker att hen, den nya bekantskapen är lite " annorlunda " och jag skulle inte bli förvånad om hen, den nya bekantskapen skulle tycka att jag är minst lika märklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar