Jag tänkte inte på det. Det kom bara över mig, lite som ett
regn från klarblå himmel. Jag flydde, jag stal tid genom några små lögner. Jag längtade
1990, jag kan inte förneka att det knappast var första gången. Det finns en
risk för att det heller inte är den sista. Men jag visste vad jag sökte. Någonstans
bland alla filer som hamnat i oordning låg just det där ”spåret” och glänste.
Den där känslan av att hitta ”rätt spår” kan vara precis det som gör all
skillnad i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar