Jag växte upp då tiderna var som bäst och då allt bara
skulle bli bättre. Julklapparna under granen tog aldrig slut. Det var en
självklarhet att man skulle skaffa moped då man fyllde femton och naturligtvis
var det semester varje sommar, om än inte utomlands så åtminstone en tur till
kusten och så Liseberg.
Internet vart en stor del av livet under gymnasiestudiernas
slut. Småföretagande var framtiden, tjänsteföretag, naturligtvis och
telefonmarknaden fick allt fler aktörer och mobiltelefonen blev var mans egendom.
Man bäddades in i en trygghet och ett förmynderi som bara
ville väl. Den äldre generationen mådde allt bättre och orkade allt längre. När
skulle vi bli vuxna var det tänkt? När skulle de som var äldre, 40-talisterna
och 50-talisterna abdikera? När skulle vi få skapa vår värld och inte få
tidigare generationers lösningar serverade på silverfat. De föräldrar som
älskade och älskar så gränslöst, när ska de abdikera? Och när ska vi bli vuxna
på riktigt och sitta med i styrelserna och vara de som inte längre är lågavlönade?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar