där någonstans blev jag jag

Jag blev vuxen under en tid då jag upplevde framtidshopp. Jeltsin styrde i öst och Clinton i väst. Bill Clinton tillträdde i januari 1993 och avgick i januari 2001.  Fredssamtal pågick i mellan östern och Irland gick en ljusare framtid till mötes. Det fanns en genuin känsla av att freden kom allt närmare. Jag trodde på det. Jeltsin kom i slutet av 1991 och avgick den sista december 1999. För mig ar det nittiotalet. Precis som det var en tid d individen började träda fram ur kollektivets gråa massa. En tid då internet kom och datorn och mobiltelefonen hann att bli var mans egendom. Nätet skulle göra världen något mindre, föra oss samman lite mer. 

2000-talet blev Putin och familjen Bush era. Det var då terror tog över den plats som det kalla kriget lämnat efter sig, och det var då man beslöt sig för att införa olika lagar som bland annat riktade in sig på att åtminstone lyssna av datatrafiken om man inte kunde begränsa den.

Det är ganska stora skillnader mellan de båda årtiondena. Åtminstone tycker jag det som blev vuxen under nittiotalet. Hoppet om fred fanns där under Clinton och Jeltsins tid och nätet var den okontrollerade världen, där varje individ fick en chans att synas i text, bild och med ljud, man var inte beroende av någon förläggare eller tidningsredaktion, ingen styrde över det fria ordet, och konsumenterna valde aktivt själva vad de ville konsumera då det kom till ljud, text och bild. Nya program uppstod som gjorde det möjligt för människor att ha kontakt med andra från jordens alla hörn. Det kanske inte är så konstigt att jag formades av den tiden, detta nittiotal, en tid som jag förknippar med frihet och hopp. Jag är tämligen säker på att just denna era kommer jag få möjligheter att återkomma till för den mer än något annat har präglat mig och gjort mig till den jag är, den där eran då Jeltsin och Clinton styrde världen.