stereo

I början av nittiotalet skaffade jag min första stereo. Det var verklige ett steg i rätt riktning, stereo, spegelvägg och spotlight var liksom ett måste om man skulle ha en chans att överleva högstadiet. Jag hade jobbat ihop pengarna genom att hjälpa bönderna i grannskapet med att ta in hö. Året där på skaffade jag min första cd-spelare. Problemet med CD-skivor var att de var dyra att köpa, så man fick låna kompisar cd-skivor och sen kopierade man dem till kassetband som sedan värderades lika högt som en Picasso. Jag minns då jag kom över Gyllene Tiders samlingsalbum. Det var verkligen svaret på allt. Det kändes farligt med Gyllene tider, deras fräcka låtar som man nog inte förstod innebörden av till fullo, allt jag fatta var att det var farligt. De sjöng om tjejer. Marie i växeln, flickorna på tv2, när vi två blir en, leva livet, puls och ljudet av ett hjärta bara för att nämna några exempel. Man förstod utan att förstå. Det var där resan började. Det var där man tog de första nervösa stegen över ett dansgolv då det var disco i förhoppning om att hon ville dansa. Det var där man berusade sig på doften a parfym och försökte hitta den där koden, den där nyckeln som gjorde att man skulle förstå sig på tjejer. Jag skulle vilja påstå att sökandet efter nyckeln, koden pågår fortfarande och jag tycker inte att jag har kommit ett dugg närmare gåtans svar. Som en man i yngre medelåldern, en singel utan barn har man just inte så mycket annat att roa sig med än att just försöka knäcka de där koden.