Det saknas en pusselbit

Det saknas en pusselbit. Jag hittar allt utom den sista pusselbiten.  ”Batman forever” och ”sliver” och så Gillian Anderson som spelade ”Dana” i arkiv X. En snilleblixt slår mig och jag hittar en bok som jag glömt att jag ägde ”1001 filmer du måste se innan du dör” men ganska snart inser jag att det kommer ta en evighet att hitta det jag söker där. Kanske borde jag siktat in mig på Stephen king. Jag vet att den felande pusselbiten finns där ibland alla dessa filmtitlar. ”Golden eye” från 1995. Det är något som jag söker och som jag glömt. Jag sveper över ett landskap av filmtitlar likt en rovfågel. Det är något som saknas. En sista pusselbit.

”The rock” är inte heller de rätt, lika lite som ”döda poeters sällskap.” Kanske ”Höstlegender” från 1994, fast det känns inte så. Det är som jag leker ”gömma nyckel” och då jag med tanken snuddar vid filmer som ”stekta gröna tomater” och ”höstlegender” känns det snarare som det blir svalare än att det bränns.

 Vi skaffade inte video förrän 1996. Jag vet att de följande året försökte jag titta i kapp på alla de filmer som jag missat och tror jag lyckades relativt bra. Film är något som jag älskar. Jag tycker att man ska välja film på samma sätt som man väljer vin till en måltid. Noggrannhet, tillfället, huvudrätten, stämningen och sällskapet avgör.  Och nu känns det som jag tappat bort en av de dyraste vinerna i min vinkällare vilket skapar en frustration inom mig. Jag måste hitta filmen som jag söker, eller snarare komma på vilken film det handlar om snarare än att hitta den rent fysiskt.

Jag snurrar runt bland actionfilmerna och inser att det är thrillers jag borde söka ibland, eller var det tvärsom? ”Kodnamn Nina” från 1993. ”Pelikanfallet”, nej den är för klinisk och akademisk. Vad har filmerna gemensamt, filmer som batman, James Bond, The rock, När lammen tystnar och sliver, och vad är det för pusselbit som saknas? Thriller? Action eller romantik, drama kanske snarare? För de där första utgör bitar av en helhetsbild. ”En vampyrs bekännelse” känns som det bränner till lite, inte rätt men ändå en bit på väg. Jag ber till gudarna att jag inte ska behöva söka mig till ”gudfadern” det skulle kännas så otillfredställande, så platt i det här sammanhanget. Slätstruket. Jag förstår hur märkligt detta låter, men i detta sammanhang så är det fel vin. Det är inte det som jag söker. ”Dracula” från 1992? Vilken film är det som saknas? Vilken film är det jag letar efter? Det finns ett logiskt mönster, det finns en röd tråd, och jag vet vad jag söker, bara det att jag inte vet i vilken film som jag finner det. Tim Burton eller Quentin Tarantino ?Drama, thriller och troligtvis en film gjord före 1996. Den kan vara svensk. Det kan till och med vara en tv-serie, kanske ”i mördarens spår” eller varför inte ”beckfilmerna” med Gösta Ekman i huvudrollen. 

”Att inte finna ett svar är också ett svar.” Jag påminner mig själv ofta om det. Det är möjligt att det jag söker inte finns. Det är möjligt att det jag söker inte går att finna där jag tror, det kanske inte finns där under de där åren som utgör nittiotalet.  Att inte finna det jag tror att jag ska finna säger en hel del. Det som aldrig funnits där, åtminstone inte inom de avgränsningar som jag satt upp har inte funnits. De är sålunda inte en del av pusslet. Om det inte går att återfinna i kartongen där pusselbitarna finns, hur skulle det då kunna vara en del av pusslet?

Jag vet att det finns på 2000-talet. ”Sin City” eller ”Casino royal” eller varför inte ”män som hatar kvinnor.” Kanske det är så enkelt. Den pusselbit jag letar efter kanske inte alls är en pusselbit. ”Att inte finna ett svar är också ett svar.” ”Golden Eye” och Batman kanske är var nog. Det i sig rymmer tillräckligt många bitar för att kunna lägga ett riktigt snyggt pussel som när det lagts klart säkert ger en ganska tydlig bild av mig. Det är märkligt men jag kan finna en viss ro i det, vila i det, nästan andas ut. Batman, ”när lammen tystnar” och så vidare, vad har de gemensamt? För mig är det självklart. Lika självklart som ”svart Lucia” eller filmen om ”Zorn.” ”Att inte finna ett svar är också ett svar” och för mig kunde svaret i detta fall inte vara mer självklart. Fallet avslutat, tankarna kan skingras och jag kan söka vidare bland de filmkategorier som jag brukar hålla mig till.