den där märkliga känslan

Det är en märklig känsla. Den finns där inombords. Det är nästan som en stress, eller det kanske är att överdriva det hela, men det är som om något ”jagar på en.” ”Man måste passa på man vet aldrig när det är över” och det som jag syftar på som kan vara ”över” är singelskapet. Om det råder ingen tvekan att det är just singelskapet som kan ta slut. Där emot är det mer oklart vad det är som jag vill hinna med. Vad är det som jag känner att jag måste klara av. Jag är ju en såda person som attraheras av filmer som ”Eat pray love” som handlar om en kvinna som precis avslutat en relation och ger sig ut på en resa. Jag är nog inte typen vars första tanke efter seperationen var ”jag måste hitta en ny partner” utan snarare typen som tänkte ”vad fan ska man passa på att göra nu.” Och nu sitter man där och funderar på vad  man ska göra. Om ens liv är ett tomt ark som ligger framför en, vad ska man fylla det med om man är en singel utan barn?