kan det bli mer måndag?

Då molnen som drar in över skyarna skiftar från mörkt blått till svart kommer mörkret långt innan kvällens första nyhetssändningar. Lite som man väntar en bekant på besök kikar man ut genom fönstret med jämna mellanrum för att se om regndroppar slås sönder mot glasrutor och innan man vet ordet av det så öppnar sig himlen och regnet faller ner. Det hopp som regnet inte spolar bort från mina rabatters torftiga grönska slår vinden om kull. Kan det bli mer måndag än så? Det är inte utan orsak som jag börjar tänka på John Holms ”den öde stranden” och Ulf Lundels klassiker ”för dom som älskar” då katterna kliver över en med kalla tassar. Tvättmaskinen kämpar sig igenom ännu en centrifugering och diskmaskinen väntar på att fyllas med besticken och tallriken efter att jag ätit min kvällsmat.

Jag har helt plötsligt fantastiskt mycket tid att få gå upp i tankarna.  Jag kan inte hjälpa det, men jag njuter av det, även om jag inte lyckas samla ihop dem för att kunna med säkerhet fastställa att mina tankar går åt någon speciell riktning. Kanske är det just det som allting kretsar kring en måndag som denna, en stilla önskan om att få vakna, samla ihop tankarna, sortera dem för att sedan kunna somna och få en god natts sömn.

Jag slår mig ner i en av de två poängfåtöljerna som jag placerat så att de ska inbjuda till samtal. Jag slår på tv-n och tittar på True blood. Det där med att försjunka in i tv-n kan skingra tankar, spola bort dem och man bara ”är” för en stund. Det var ett tag sedan jag gjorde det sist, vem vet det kanske kan bidra till en god natts sömn. Hur det än är så har veckan bara börjat, det återstår ett par dagar till så en och annan tanke hinner nog sorteras upp och benas ut under veckans gång ändå, trots att jag går upp helt i True blood med två spinnande katter i mitt knä.