Medvetet väntar jag. Jag kollar på klockan, jag har planerat
det noga, min promenad. Jag vet vad jag vil. Jag vill at värmen ska dra sig
tillbaka, och jag vill gå ut och gå min promenad i solnedgång. Solnedgången är
magisk så här års. Jag tar med mig min ljudbok i telefonen och jag går ut och
försöker se om jag kan fånga en enda bild som minne av just denna promenad. Jag
går ganska långsamt, men jag njuter. Detta är vardagslyx, detta är guldkant
utan dess like. Det är som om jag i smyg stjäl lite av allt det goda som livet
ändå erbjuder. Just i kväll känner jag
mig utvilad. Jag vet vad som väntar i morgon, planen är att jag ska ställa in
grillen och solsängarna, men det är morgondagens planer. Det som återstår av
denna dag är ren och skär njutning. Det är energigivande.
Det spelar ingen roll vilken årstid det är, det är
solnedgången som jag vill åt, så har det alltid varit. Det är som om jag och
dagen säger god natt till varandra. Det är en behaglig känsla av trötthet då
man kommer hem och vrider om nyckeln. Kanske somnar man lite extra gott för att
man vädrat tankarna, vad vet jag. Med lite tur finns går det en bra film på tv,
eller så finns det någon man kan ringa och växla et par ord med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar