Jag förstår inte. Jag vill förstå men kan inte formulera
frågorna ens som skulle bli de verktyg som jag så innerligt skulle behöva för
att kunna lägga det pussel som jag ämnar lägga. Jag vill förstå, mest för det
roar mig. Precis så som det roar att lösa korsord eller lyckas lösa en
ekvation. Ändå påminner jag mig själv med jämna mellanrum att jag borde ägna
betydligt mer tid åt min vardag och mina rutiner och strukturer, känna jord
fastna under skosulorna då jag är ute och går en promenad.
Men jag förstår inte, jag kan inte få ut vad ”y” och ”X”
står för, jag ser bara siffrorna efter lika-med-tecknet. De siffrorna ser jag
desto tydligare men de är helt meningslösa så länge som ”Y” och ”X” är okänd
mark för mig. Jag grubblar över det för att det helt enkelt roar mig. Jag
önskar att det snarare berodde på att jag var uttråkad, men så är alls inte
fallet. Det roar mig. Jag vill börja med att hitta frågorna, som kan ge svar
som för mig närmare gåtans lösning. Det finns svar där, men de kommer inte att
vara synliga förrän frågorna utformats. Inga svar kommer ges gratis utan att
frågorna ställs, det vet jag också. Detta roar mig, och dessutom avskyr jag
tanken på att dö nyfiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar