Ibland får man möjligheten, eller man kanske skapar den
själv att öppna stängda mappar som arkiverats sedan länge. En doft av
instängdhet slår emot en. Man flyttas tillbaka i tiden och man minns allt. Det
är en form av ett forskningsläge som saknar relevans. Verkligheten ser inte ut
så som den en gång i tiden gjorde. I mapparna har tiden stått stilla och
verkligheten har sprungit ifrån mapparnas innehåll. Detta innebär på intet sätt
att mapparnas innehåll är värdelöst, snarare tvärs om. Mapparnas innehåll är
utgångspunkten. Det är en sanning som speglar svunnen tid.
En gång i tiden var det tidningsurklipp, banduptagningar på
gamla kassetband eller videoband. Inget av detta finns kvar i dag. De sista
delarna av det utplånades för några år sen, de sista videobanden gick samma öde
till mötes som tidningsurklippen gjort mer än tio år tidigare. Kanske var det
en längtan efter befrielse som blev det arkivets bödel kanske var det tiden.
Det var omöjligt att komma åt det som fanns, kassetband och videofilmer var
plötsligt ett format som kändes hopplöst, tidningsurklippen var svårarbetat i
förhållande till internet som erbjuder det mesta mellan himmel och jord.
Känslan är den samma nu som då. Ämnena är de samma. Det är
bara betydligt mer lättarbetat. Kaffekoppen sprider en väldoftande arom, det är
ett dunkelt ljus i arbetsrummet och jag sitter där och skriver ner ord i all
hast. Jag prövar orden i en sökruta så som man prövar pusselbitar då man lägger
ett pussel bestående av 10 000 bitar. De flesta ord är inte direkt fel, men de
passar inte. De orden hör till pusslet och de ska ligga i närheten av det
område som man rör sig i, men det är inte rätt pusselbit. Ord för ord prövas,
då och då hittar man en pusselbit som passar ihop med en annan.
Gammalt, uråldrigt möter nytt. Post-it gifter sig med
”tags.” böcker och tidningar å ena sidan, bildsök å andra sidan. Synonymer blir
möjligheter och tiden rusar iväg. Ingenting är glömt, möjligen gömt. Leendet
över mina läppar växer då jag kastas tillbaka i tiden till hösten 1995. Löven
föll i månadskiftet oktober, november. En mac-dator, ett instängt utrymme, ett
stort skrivbord, pärmar, listor och en mac. Hösten 1999 arkivarier, arkiv,
känslan av oförmågan att se till en början, lite som snöblindhet, sen blev
bilden allt klarare, allt tydligare och det som man såg började så sakta sjunka
in i ens medvetande och det knöt sig i magen, det pirrade till och adrenalinet gav
en en resa som man älskade.
En iphone, en macdator, post-it, gamla böcker och några namn
som man skulle kunna kontakta och be om hjälp för att ta sig vidare i sökandet.
Hösten 2013. 1991,1995,1999,2013, olika förutsättningar rent materialistiskt,
men samma njutning, samma känsla, samma arbete rent konkret, och samma
nyfikenhet och hunger. Det är min värld, det är min lycka, och ingen får störa.
Jag öppnar inte dörren om någon skulle knacka på, och jag svarar inte i
telefon, jag öppnar inte min e-post. Jag kontaktar möjligen världen, världen
får inte under några omständigheter störa mig. Det är lycka, det är semester
för mig. Och jag vet att en dag kommer jag få redovisa det arbete som jag
lägger grunden till i sökandets stund. På ett eller annat sätt kommer jag få
presentera mina slutsatser och tankar, och det är en annan värld, en annan
njutning och en helt annan tid. Nu är det hösten 2013 och jag har semester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar