ens självbild

Bilden av sig själv och självinsikten kan nog vara bristfällig, åtminstone i mitt fall. Man går runt och är övertygad om att man är som alla andra, att man är normaliteten själv, att man personifierar den ”gråa massan” vilket är något jag tycker om att känna. Jag anser mig själv vara ”mr svensson” vilket är en underbarkänsla. Jag är precis som alla andra. Gissa om jag njuter av den känslan. Men sen inser jag att den sanningen kanske inte är helt korrekt. Bara en sådan sak att vara ”singel utan barn i yngre medelåldern” är kanske inte mainstream direkt. Jo singel är det ju många som är men de flesta har ju barn. Då den insikten slår mig förstår jag med ens att jag bara börjat nysta i denna härva av självbedrägeri som jag frossar i. Frågan är, är mitt självbedrägeri ett problem.