jag vet vad jag vill

För första gången någonsin sitter jag och tittar på vad det kostar att bli medlem i ett politiskt parti. Jag förvånas över hur billigt det är. I ett samhälle kan man välja att ta ställning, för eller emot. I dag känns det om möjligt viktigare än någonsin. Extremister från båda sidor tenderar att praktisera våldsideologi. Europa har fått känna av både kommunism och nazism. I ett samhälle där droger kan köpas mer eller mindre lagligt via nätet och våldet i samhället knappast avtar kanske det är dags att reagera. I ett samhälle där en del personer inom myndighetsutövandet börjat använda metoder och en filosofi som är på snudd till horribel är det kanske dags att reagera.

Vi har ett land där arbetslösa behandlas som livegna, de får ingen seriös möjlighet att göra ett eget individuellt val som skulle styrka deras möjligheter att faktiskt få ett bättre liv utifrån sina förutsättningar.

Vi har ett land där sjuka barn riskerar att utvisas till ett land där vården är så bristfällig att just dessa barn riskerar att dö. Vi har ett land där barn kan utvisas som fötts i landet och bara kan prata svenska.

Polis och rättsväsende har sina brister. Våldsbrott, drogbrott och sexualbrott tycker jag borde straffas betydligt hårdare, speciellt då det gäller återfallsförbrytare, samtidigt sitter det individer i fängelse som borde ha vård, vård och stöd för psyikiska åkommor eller vård och stöd för att bekämpa missbruksproblematik som individen drabbats av.

Vi behöver ta tag i energifrågan och försvarsfrågan. Ingetdera av dessa frågor har på något sätt kommit närmare en lösning. Europa står inför utmaningar som ekonomisk kris, politiska extremister från båda sidor hotar att försöka ta sig in i Europas parlament. Vi har sett vad det slutar med. Baltikum vet vad kommunism innebär i praktiken och Europa vet vad nazism innebär, över åtta miljoner människor fick betala priset för den lärdomen. Genom att betala mindre än 200 kronor kan man visa aktivt vad man själv står för. Gissa om jag funderar på att betala.