en sjuk sida hos mig

Pryltokigheten, ett uttryck för at jag vägrar att växa upp utan förblir en liten pojke som älskar att köpa leksaker? Det är nog det närmaste sanningen jag kommer att komma. Självbedrägeriet får mig att använda helt andra formuleringar. Jag har skaffat ett objekt, en form av konstföremål för den som förstår sig på den konstformen. Jag samlar. Självbedrägeri. Det är snarare ett personlighetsdrag, möjligen aningen sjuk sida hos mig. Det spelar ingen roll om det är ett timglas från tradera eller om det är just det där tagenbordet till Imacen. Känslan, känslan är den samma.

Jag har studerat objektet, forskat i evigheter. Jag tar beslutet. Det kan ha gått flera år sedan jag fick syn på just ”den prylen” och så äntligen är det dags att slå till. Beställningen är gjord och jag vet att det bara är frågan om dagar innan jag får hålla objektet i min hand. Jag kommer studera det, sen kommer jag vänja mig vid att äga det, sen kommer jag se till att det fyller det syfte som objektet är ämnat för. En mycket sjuk sida hos mig, men den gör mig lycklig. Lycklig och ständigt fattig. Nu vet jag att den kommande investeringen är på väg och jag ser fram emot att den ska landa i mina händer. Jag ska öppna paketet, ta fram objektet, utforska det med mina fingrar, andas in doften från det så som en vinkännare möter varje flaska vin värd namnet. Det är guldkant för mig helt enkelt.I detta fall en gammal rakkniv.