Något som många av oss förknippar med sommaren är ”läsning.”
vi har alla en bok som legat och väntat på oss hela vintern. Jag har ett par
boktips. ”Rörgast” skriven av Johan Tehorin och ”Sandmannen” skriven av Lars
Kepler. Båda böckerna vidrör en del av vår moderna Europeiska historia.
Dessutom kan man som läsare inte låta
bli att dra paralleller mellan dåtid och vår samtid. Orden och mördarna i dessa
böcker är bara e röd punkt på e kartbild som rör sig över skärmen. Dessa båda
böcker är så mycket mer. Tragiska människoöden som skapats genom små tragiska
omständigheter. De situationer som uppstod grundas i händelser som inträffade
för evigheter sen, men man får en obehaglig känsla av att vår samtid skulle
kunna försätta människor i samma tragiska livsöden.
Ändå är i dag en lyckans dag. Jag är uppspelt. Jag har unnat
mig själv något, jag har unnat mig en Nesser. Jag kan inte förneka att redan de
första orden i boken gör mig lycklig om inget annat. Nesser får det alltid at pirra inom mig. För
en tid sen, några veckor sen var jag av en slump ute och snurrade i skogarna på
småvägar. Vi passerade en liten och för mig helt anonym ort. Den bara dök upp.
Av olika skäl fick jag för mig att just denna ort förekom i boken ”herr Roos”
där den kvinnliga huvudpersonen rymt från ett behandlingshem. Jag fick för mig att
en del av boken utspelade sig just där vi rörde oss. Bara en märklig känsla,
inte helt taget ur det blå, miljöbeskrivningar och liknade styrkte den känslan.
Märkligt. Och nu ger jag mig alltså åter in i herr Nessers gudomliga värld.
Gissa om jag ska frossa. Inget är som ”Nesser.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar